- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Elfte årgången, 1910 /
212

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 187

symboliskt häri? Själf var han ju en lefvande personlig
förbindelselänk mellan våra båda gamla kulturhärdar. Skåning
till börden var han en prydnad för vårt uppsvenska universitet,
vid hvilket han var djupt fästad. — Och nu skola vi aldrig
mera skåda hans högresta gestalt, hans ädla, manliga drag eller
möta hans trofasta, vackra blick — aldrig höra hans stämmas
klang, som lät orden komma som djupa orgeltoner. Dem
gudarne älska, dö unga — sade ju de gamle. — Hvad var det han
innerst ville? Ja, hvem vågar säga det? Allra minst skall
grifte-talaren taga någon sorts domens kastoskofvel i sin hand. Och
för öfrigt just de djupast anlagda, de rikast utrustade och
själsfinaste personligheterna hafva en naturlig försynthet — man
kunde kalla det andlig kyskhet, som förbjuder dem att ens för
den närstående vännen blotta sitt väsens allra innersta. Och
därför händer det, att icke ens den bäste jordiske vän rätt vet
hvad som rör sig i vännens hjärta. Men här stå vi ej utan all
ledning för bedömandet. Ingen kan läsa hans lika manliga som
känsliga ord om vår folksång utan att förstå, att här möter
icke blott en vetenskapsidkare, utan en man med något af
skaldens utrustning och med ett hjärta, som klappar varmt för
några af lifvets högsta värden. Såsom få synes han ock hafva
aflyssnat tideböckerna, hvad de hafva att mäla om det innersta
i den svenska folkkaraktären. Det är ett par strofer af
Strängnäsbiskopen Thomas’ stolta frihetssång, som han föreslår till
folksång — sedan han med lätt hand gjort några mindre
ändringar i formen:

Frihet är det bästa ting,
som sökas kan all världen kring,
för den henne väl kan bära.
Gud har dig gifvit sinn och själ;
Var hellre fri än annans träl,
ty frihet följer ära.

O, ädle svensk, du statt nu fast
och bättra det, som fordom brast,
du låte dig ej förvända,
du våge din hals och så din hand,
att frälsa ditt eget fädernesland.
Gud må dig tröst väl sända.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1910/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free