Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 187
och enhetsmåttet i landet hvilar, ty som medborgare i ett land
behöfva vi den ovillkorligen. Visserligen må det ha sina
svårigheter att på samma gång göra rättvisa åt de usla, föga
fördjupade religiösa förhållandena bland de romanska folken och
de ojämförligt mer komplicerade, djupa och ömtåliga hos de
germanska, men kurian måste nödvändigt plikta med minskad
moralisk auktoritet på denna sidan om alperna och tillika bli
en fara för den konfessionella friden, om den envist framhärdar
i medeltidens åskådning och språk. Detta och ingenting annat
tillropas henne af den rörelse, hon framkallat, emedan det
outhärdligas mått var rågadt.
Har då kurian själf inte gjort allt hvad den kunde, då den
öga mot öga med denna rörelse afstått från att publicera
en-cyklikan i Tyskland? Visserligen, den har därmed gjort något
i dess historia sällspordt. Men Tyskland är inte det enda land,
som härvidlag kommer i fråga. Hvad Tyskland har rätt att
fordra, är också rätt och billigt mot andra stater, åtminstone
där det finns talrika protestanter. Och hvad kurian gjorde
omedelbart efter det den afstod från publiceringen i Tyskland,
var blott alltför mycket ägnadt att taga den godtgörelse, som
gifvits. Den lät sin officiella tidning skrifva, att i själfva verket
ingenting skett, och ultramontana tidningar drogo sig inte för
att skrifva, att man i Rom i sin höga klokhet dragit Tyskland
och protestantismen vid näsan. Sålunda har kurian själf
skulden till att detta sår fortfarande är öppet och rörelsen inte
upphör utan här och där är stadd i tillväxt. Hon tvingar oss att
hålla vårt krut torrt och låta klart förstå, att konfessionell frid
är möjlig, endast om kurian åtminstone iakttager de former, som
för länge sedan äro öfliga staterna emellan. Kurian vill nu bli
behandlad som en stor stat och fordrar därför den hänsyn,
staterna taga till hvarandra, men därvid tillåter den sig att mot
andra konfessioner föra ett språk, som ingen stat tillåtit sig
och som annars öfverallt betyder krig. Det kunna vi inte längre
hålla till godo med, och harmen skall växa och bli starkare,
hvar gång det upprepas. Om kurian vill lära något af hvad
den fått upplefva den här gången — hvem kan veta det? Men
visst är, att om den fasthåller vid sina vägar och metoder,
den mot sig uppkallar inte blott hela protestantismens anda
utan hela den tyska samtidens fromhet, bildning och kultur i
alla läger. Hon har föga respekt för denna anda, emedan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
