Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Framställningar af modernismens historia - Giuseppe Prezzolini. Il catolicismo rosso, Napoli Ricciardi 1908
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2j6
LITTER ATURÖF VEK SIKTER
men de hafva ock gemensamma drag, och under det hårda
trycket från den katolska auktoriteten kämpa de sida vid sida,
ofta af både vänner och fiender identifierade (s. 89 f.).
I kap. I, Riforme dottrinali, tar så Prezzolini först upp till
behandling reformens förelöpare, den antiintellektualistiska
strömningen, newman, »bredvid Leo XIII det 191c århundradets
mest betydande katolik», genom sina två grundidéer — läran om
samtycket och läran om dogmats utveckling —■ utgångspunkten för
hela den nykatolska tanken och allt fort af betydelse ej blott som
nyskaparen utan ock som det skyddande namnet för de nya lärorna;
vidare Pascal, en äldre men dock i viss mening modernare
och djupare förelöpare till modernismen, först i 2o:e
århundradets morgonrodnad klarare belyst, fader till nykatolicismens
apologetik, immanensens, hjärtats apologetik, och till nationell fransk
religiositet; den nyidealistiska filosofska riktning, hvars
första banérförare i Frankrike blefvo matematikerna PoiNCARÉ och
Le Roy, och hvilken förde fram idén om vetenskapen som blott
en ekonomisk öfverenskommelse för att kunna verka men ej en
direkt kunskap om verkligheten: »vetenskapen är för naturen
detsamma som en landskarta är för landet» (s. 98 f.), och
därför »svika dess undersökningsmetoder, då det är fråga om
utforskande af själens innersta» (s. 102); Boutroux’ och
Berg-son’s »philosophie nouvelle», »la filosofia del/a contingenza»
(tillfällighetens filosofi), hvilken genom sin afvoghet mot filosofisk
intellektualism och dialektik medfört stark avoghet äfven mot
den skolastiska och förståndsmässiga teologien, hvaremot den
betonar det religiösa lifvet som viktigare än den religiösa
formeln, teologien; dess originellaste bärare är nu
modernisten Maurice Blondel; slutligen den anglosaxiska
pragmatismen, den franska »philosophie de 1’action», som dock blott
mera indirekt kunnat tjäna den radikalare delen af »den röda
katolicismen». — Prezzolini finner sig härmed hafva uppvisat,
huru väl bearbetad marken var: en bristfällig katolicism, och
midt i denna en religiös förelöpare: Newman; en rasens och
den litterära traditionens förelöpare: Pascal; en rörelse som
aflägsnar hindren: den vetenskapliga Ökonomismen; en filosofi
som lämnar idéerna: tillfällighetens filosofi; och en reserverad
bundsförvant: pragmatismen. Här sättes nu modernismen in.
Det gäller då 1) trons faktum och 2) trons föremål, eller
1) huru man tror och 2) hvad man tror, den religiösa känslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
