Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Framställningar af modernismens historia - Paul Sabatier. Les modernistes, 4 éd. Paris Fischbacher 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
hetsprakten; äfven Sabatiers egen tro, den protestantiska, har fått
sitta emellan (jfr utom det ofvan anförda äfven bl. a. s. 84) på
ett sätt, som inom Frankrikes protestantiska värld väckt stort
uppseende och ogillande. Med kännedom om Sabatiers lätthet
att helt hänföras för en ädel sak och hans böjelse för oratoriska
öfverdrifter kan man väl taga hans angrepp på protestantismen
som blott medlet för honom att genom sin bok gagna och ej
skada sina modernistiska vänner och att få boken läst äfven i
den katolska världen; han vill få modernisterna rentvådda för
den påfliga beskyllningen att vara förstuckna protestanter. Och
man måste erkänna, att Sabatiers framställning genom sin
tem-peramentfullhet, sin glödande harm öfver romanismens
hänsynslösa tillvägagångssätt, sin rikedom på notiser om stundom rent
otroliga saker i kyrkans strid mot modernismen, sin beundran för
personlig renhet och mod och sin stilistiska konst bereder större
njutning vid genomläsandet än andra sakligt mera gifvande
arbeten.
I fråga om krisens betydelse går Sabatier längre än både
Kübel och Holl; han finner modernismen beteckna den måhända
djupaste kris, som kyrkan sedan I3:e århundradet genomgått.
Ja, han menar t. o. m., att om påfvens »non possumus» är
definitivt, så kunna vi vänta att få se något liknande det som
hände, då sanhedrin i Jerusalem vägrade att mottaga den
begynnande kristendomen. Sitt allmänna bedömande af läget har
Sabatier gifvit i valet af motto: »De gå åstad gråtande och bära
sitt utsäde; de komma åter med jubel och bära sina kärfvar»
(ps. 126: 6). Eljes får man ej rätt klart, hvad han verkligen
tror om modernismens framtid; på ena stället säger han, att
han känner sig som en vandrare öfver ett slagfält, sägande till
de fallne sitt »gloria victis!» på andra ställen finner han
modernismen just nu hålla sitt segertåg. Det förefaller, som om
han med segerbulletiner ville hålla uppe vännernas mod, fast
pessimismen stundom bryter igenom. — Hans lösensord för att
karakterisera modernismens ställning i den religiösa utvecklingen
är: modernismen är icke ett parti, ej en liberal katolicism, ej
en separation, den är cn ny orientering, byggande på den äkta
katolska och kristna idén om vår solidaritet med det förflutna
såväl som med det kommande; den lefver i den äkta katolska
och kristna mysticism, som inspirerat LoiSV till lösningen af
problemet om enheten af förföljelsen från kyrkans sida och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
