Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Framställningar af modernismens historia - Louis Henry Jordan. Modernism in Italy, its Origin, its Incentive, its Leaders and its Aims, Oxford University Press 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR
257
valdenserna vinna mark, om ock långsamt, från modernismen
knappast.
Tre faktorer hafva i särskild grad försvårat modernismens
framgång i Italien. Den första är den obestridliga allmänna
indifferentismen i Italien beträffande religiösa frågor, äfven om ej
tecken saknas till gryningen af en ny bättre dag. Det andra
hindret är romerska kyrkans outtröttliga motstånd; den gladde
sig åt undertryckandet af de teologiska fakulteterna vid
statsuniversiteten, emedan där kunnat blifva modernisthärdar; den har gått
frän steg till steg ända fram till encyklikan i sept. 1907, hvilken
säkert är »ett af de mest reaktionära dokument, som någonsin
utgått från Vatikanen». Det tredje hindret ligger hos
modernisterna själfva; det är deras förkärlek för anonymiteten, ett
grufligt om än förklarligt misstag i en religiös kamp. »Hvad
skulle munken från Wittenberg hafva åstadkommit, om han och
hans vänner dolt sig bakom anonymiteten?» —Jordan öfvergår
efter en skarp kritik af denna anonymitet-metod (som dock väl
blott är ett utslag af den inre ohållbarheten i modernismens
förenande af lydnad mot påfven och kritik af hans verk) till
teckningen af de tre förnämsta anonyma publikationerna från
det stora krisåret 1907: »Una crisi d’anime nel cattolicismo»,
»A Pio X: Quello che vogliamo», och »Programma dei
moder-nisti», alla oerhördt spridda i Italien och öfversatta till flera
språk, naturligen uppförda på Index. — Sedan redogöres för de
viktigaste modernistiska tidskrifterna och tidningarna i Italien,
hvarvid naturligen II Rinnovamcnto framhäfves som den
förnämsta (tyvärr har den med 1910 upphördt att utkomma). Som
de förnämsta antimodernistiska nämnas jesuitorganet »Civiltà
cattolica och det påfliga organet »L’Osservatore Romano». —
Då Jordan skall öfvergå till teckningen af de ledande
personligheterna, vill han ej blottställa dem, som själfva önska dölja sig
genom anonymitet, utan nämner blott de kända och erkända
ledarna, don romolo Murri och hans välbekanta verksamhet;
padre Giovanni Semeria, barnabiten och den stille studiemannen
i Genova; f. d. minoriten professor SalvaTORE mlnocchl, den
kände läraren i hebreiska vid Instituto Regio i Florenz, Italiens
Robertson Smith; samt slutligen signore Antonio Fogazzaro,
»Il Santos» författare.
Efter att hafva ägnat ett kapitel åt de italienska
modernisternas särskilda kraf, upptager Jordan slutligen frågan: är
Kyrkohist. Årsskrift. 1910. iy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
