Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - Achille Luchaire. Innocent III, Paris 1904—1908. Anm. af Hjalmar Holmquist - I. Rome et L’Italie, 1904, 3:e uppl. 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH GRANSKNINGAR 219
tyske kritiken med sitt kraf på uttömmande källforskning har
ock haft åtskilligt att anmärka. I ett tillägg till sista bandet
hade dock Luchaire tillfälle att diskutera de Hampe’ska brefven
och en del kritik mot sitt verk. Och om i texten hänvisningar
till använd litteratur saknas, så har författaren i 6:e bandet i
stället i en utmärkt bibliografi påpekat de flesta verkligt
värdefulla arbeten rörande de många olika historiska frågor, som af
honom i arbetet berörts. Om man i någon mån saknar Haucks
synpunkter, så firar här i stället i den märgfulla målande stilen
ocli materialets konstnärliga anordning den franska
framställningskonsten en triumf. Då det väl är sannolikt, att icke många
af Årsskriftens läsare skola gifva sig tid att genomläsa det digra
verket (hvarje band omfattar närmare 300 sidor), har jag trott
det vara tjänligast att i stället för diskussion om enskilda punkter
söka gifva ett sammanträngdt om ock ej allt för kortfattadt
referat af innehållet; verket förblir dock det monumentala öfver
medeltidens största påfve.
I. Rome et L’Italie 1904, 3 uppl. 1907.
Lotario de Segna föddes 1160 eller 1161. Föräldrarna
voro af riddarsläkt; sonen ärfde det krigiska draget, energien,
handlingskraften, hårdheten. Men detta tyglades af den kyrkliga
uppfostran. Lothar förblef alltid tacksam mot sina lärare i Paris;
Paris’ universitet har främst honom att tacka för sina första
privilegier, ehuru hans politik eljes gick ut på att lägga de stora
läroanstalterna under biskoparna för att på så vis göra dem till
Roms verktyg. Från Paris flyttade han till Bologna och
studerade där juridik, samt excellerade sedan där i civilrätt och
kanonisk rätt. Juridik förblef hans skötebarn; vid hans hof
vimlade det sedan af advokater. Efter fullbordade studier
förhjälpte honom relationer till en snabb befordran i Rom; 1187
subdiakon var han redan 1190 diakon och kardinal, vid 29 års
ålder. I åtta år verkade han nu i stillhet vid sin diakonkyrka
i Rom, utan att blanda sig i kardinalernas intriger. Han
framträdde härunder ej blott som administratör utan ock som
författare, skref bl. a. ett af sina mest berömda arbeten: »De
con-teviptu mundi», sedan spridt i afskrifter i nästan alla Europas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
