Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, Granskningar och Anmälningar - Hj. Holmquist: Innocentius III - II. La croisade des Albigeois, 1905, 2:a uppl. 1907
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
LITT ER ATURÖF VERS IKTER
besvarar frågan nekande. Som den extrema ordningsmänniskan
och absolute makthafvaren afskydde han kätteriets
insubordination. Men det var ej fanatisk religiositet utan politisk
nödvändighet, som dref honom till kraftåtgärderna. Från 1199
fordrade han, att häretici skulle drifvas i landsflykt eller fängslas
och deras egendom konfiskeras; att verkställa detta vore en
plikt för furstarna. Men det var ej tal om, att kättarna skulle
dödas, trots att bålet redan var en af folkfanatismen redan
införd sedvänja rundt omkring utom i Midi. Luchaire ser i
Inno-centius’ lagstiftning mot kättarna trots de staika
fördömelseorden dock en sträfvan att införa mildhet och sätta stopp för
nyssnämnda råa och rättsvidriga afrättningar. Påfven
opponerade uttryckligt mot klericis deltagande i dylika våldsdåd mot
kättare i norra Frankrike och visade verkligt tålamod och
tolerans. (Att Luchaire här en smula ljusmålar sin hjälte, är nog
säkert.)
Herren öfver Langedocq, grefve Raimond vii af Toulouse
var ej katar, men beskyddade dessa. Enligt sin princip sökte
Innocentius förmå honom att energiskt om ock utan dödsdomar
inskrida mot kataterna; men påfven led blott nederlag, då han
intet ryggstöd ägde i Midi, och kätteriet växte. I. ålade då
1206 sina legater att söka besegra katarerna genom predikan
och lif i Jesu efterföljd; den sedan så berömde munken
Domi-nicus mötte legaterna vid Montpellier, och man gjorde ett
försök på denna väg, där Dominicus själf var ifrigast med
predikningar, disputationer etc. och nu grundlade det celebra
klostret vid Prouille, dominikanerordens vagga. Trots alla
ansträngningar under två år slutade dock detta andliga fälttåg
med fiasko. — Ännu ett fredligt försök gjordes, medels
humi-liaterna och »pauvres catholiques», hvilkas ledare voro omvända
katarer. Ar 1208 kom deras regel; det är helt densamma, som
Dominicus senare gjorde till sin, med predikan, lekmäns
anslutning till orden etc.; han har icke skapat något originellt.
Emellertid ville klereciet i allmänhet ej erkänna denna »kätterska»
rörelse; Innocentius måste gång på gång ingripa och försvara
ledaren Durando de Huesca och de fattiga. Och då Dominicus
framträdde som ledare på scenen, försvunno de nästan spårlöst.
Då var ock redan de fredliga medlens tid slut, och lansarna
talade.
Redan 1208 hade katastrofen kommit, då en påfvens legat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
