Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Alb. Hauck. Motsatser inom den senare medeltidens kyrkobegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTSATSER INOM DEN SENARE MEDELTIDENS KYRKOBEGREPP XXIII
utan afseende på om ban vore präst eller lekman, gift eller ogift.
Enligt rätten vore Kristi ståthållare hvarje allmän synods
prin-cipale caput; endast genom honom hade den öfverhufvudtaget
sin tillvaro (qui dat esse ipsi concilio). Men i Konstans
fordrade konung Sigmund platsen som ordförande och hade flera
gånger innehaft den. Detta stode i strid såväl med förnuftet
som med allmän lag. Det vore orätt, att någon som helst
skillnad gjordes på synoderna mellan de olika nationerna. Alla
medlemmars meningar och önskningar borde öppet föredragas
och göras till föremål för gemensam öfverläggning. Men i
Konstans öfverlade man nationsvis, och hvarje nation hade, utan
afseende på antalet medlemmar, en röst — till Frankrikes och
Italiens skada.
Dessa voro de invändningar, som restes från den afgjorda
kurialismens ståndpunkt. I de 4 ord som sägas om påfven: dat
esse ipsi concilio innehållas det medeltida påfvedömets alla
anspråk. Ty de utsäga, att påfvedömet är så väsentligt för
kyrkan, att utan detsamma intet kyrkligt kan finnas till. Men dessa
invändningar vände sin spets ej däremot, att episkopalismen
härskade på kyrkomötet utan de klandrade, att det icke var en
hierarkins församling: kungen innehade presidiet, och lekmän
röstade.
Så var verkligen händelsen, men ej utan påfvens förvållande.
Han hade i sin kallelsebulla bjudit ej blott prelaterna att infinna
sig utan äfven inbjudit konungar och furstar och alla andra,
som voro förpliktade att närvara vid mötet eller på något sätt
kunde vara det till någon nytta, att personligen eller genom
sändebud infinna sig (Mansi 27 s. 538). Liknande uttryck hade
konung Sigismund användt. Han hade låtit utsända en allmän
inbjudan och tillförsäkrat så väl alla prelater som alla öfriga,
som skulle deltaga i mötet, vare sig präster eller lekmän, att de
skulle fritt få yttra sig, öfverlägga om och besluta hvad helst
som syntes dem godt (Mansi 28 s. 2).
Man skulle taga miste, om man i denna utsträckning af
inbjudningarna ville se en bestämd kyrkopolitisk afsikt. De af
Johan använda formlerna motsvarade endast den åsikt om de
allmänna kyrkomötena, som bildats sedan Innocentius III. Den
sammanhängde med föreställningen om påfvens herravälde öfver
såväl andliga som världsliga. Men följden blef, att en mängd
personer, som ej tillhörde hierarkin, infunne sig i Konstans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
