Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Alb. Hauck. Motsatser inom den senare medeltidens kyrkobegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTSATSER INOM DEN SENARE MEDELTIDENS KYRKOBEGREPP XXIII
förvaltning. Dessa tankar hade gamla anor. Huru ofta man
än under den tidigare medeltiden jämnställde kyrka och hierarki,
helt glömde man dock aldrig, att de voro två olika storheter.
Man kan hos teologer från den karolingiska tiden läsa alldeles
evangeliskt klingande definitioner på kyrkan. Amalar af Trier
t. ex. definierade i anslutning till Augustinus: Ecclesia est
universalis congregatio iustorum, (De sacram. bapt. s. 896).
Utgående från Augustini föreställningar har vidare den mest
inflytelserike af de tidigare skolastikerna, Hugo af S:t Viktor,
utvecklat kyrkobegreppet. Intet är honom mera fjärran än
tanken, att hierarkin vore kyrkan; nej, kyrkan är det stora samfund,
sotn utgöres af alla troende tillsammans. Hon är sammansatt
af två stånd, lekmän och präster. Dessa två stånd höra
oskiljaktigt i hop; de äro så att säga två sidor af samma kropp, två
väggar i samma hus. Hvart och ett af de två stånden har sin
egen styrelse, lekmannaståndet furstarna, prästeståndet
prelaterna. Öfver båda står påfven som kyrkans högste ledare. Han
är hufvudet för Kristi hela församling (De sacram. II, 2, 2 s. 416).
Hugo är ej den förste, som uttalat tanken, att kyrkan
väsentligen är de troendes samfund; men han har åter fyllt den döda
formen med lefvande innehåll. Från den tiden kunde man ej
underlåta att beakta den. Så kan man t. ex. iakttaga en
påverkan från Hugos sida på Innocentius III. Tomas har, så vidt
jag vet, ingenstädes tillgodogjort sig, hvad som är egendomligt
hos Hugo. Men tanken, att kyrkan är congregatio fidelium har
äfven han uttalat.
Egendomligt nog fick denna idé understöd från ett alldeles
främmande håll från, Aristoteles’ statslära.
Af den grekiske filosofen fingo medeltidens filosofer höra
talas om en gemenskap, hvilken är nödvändig för individen, då
han utan den ej kan nå sitt mål, att lefva dygdigt, och för
hvilken han är af naturen bestämd, han är ett £wov itoXwixöv.
Denna gemenskap tänktes bildad af medborgare, som alla, om
ock ej i lika hög grad, hade rätt att deltaga i statsbeslut och
statsmaktens utöfvande och som åtminstone alla hade tillträde
till rådplägande och beslutande församlingar. Dessa tankar
upptogos redan i det I2:e årh. af teologerna. Då får man äfven
af dem höra satsen, populus major principe, och äfven de draga
häraf den slutsatsen, att samhället i dess helhet har rätt ej blott
att stifta lagar utan äfven att kontrollera furstarnas handlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
