Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Alb. Hauck. Motsatser inom den senare medeltidens kyrkobegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTSATSER INOM DEN SENARE MEDELTIDENS KYRKOBEGREPP XXIII
1415, höll Gerson ett tal, hvari han ger sin definition på ett
allmänt möte. Den lyder: Generale consistorium est adgregatio
legitima auctoritate facta ad aliquem locum ex omni statu
hierarchico totius ecclesiae catholicae nulla fideli persona quae
au-diri requirat exclusa (Mansi 28 s. 539). De afgörande orden
här äro ex oinni statu hierarchico.
Men detta hierarkins möte är då en representation för
kyrkan och handlar såsom sådan. Det har ingen makt öfver
pote-stas ecclesiastica i och för sig. Ty denna är af Gud. Men då
alla enskilda ämbetsinnehafvare få sin myndighet sig tilldelad
genom människor, stå ock alla, äfven påfven, under det allmänna
kyrkomötet. Gerson berömmer mötet i Konstans för att ha
befriat världen från den villfarelsen, att den påfliga myndigheten
stode öfver mötet (II s. 240). Och han nöjer sig icke med den
slutsatsen, att kyrkomötet är befogadt att döma öfver de tre
påf-varna, liksom det fria borgerskapet kan straffa eller afsätta sin
furste, utan han drar ur sin sats de mest långt gående
slutsatser: det allmänna kyrkomötet kan såsom representant för kyrkan
inskränka påfvens myndighet, kan reglera handhavandet af den
åt honom uppdragna plenitudo potestatis, kan för en viss tid
öfvertaga dennas utöfvande och sålunda suspendera påfven.
Satsen, att kyrkan reglerar den kyrkliga myndighetens applicatio
och usus (s. 243) har sin tillämpning i enskildheter, ty det
allmänna kyrkomötet står öfver alla positiva lagar (Mansi 28 s.
552). Huru djärfva dessa satser än låta, kan man dock strängt
taget ej påstå, att den åskådning, Gerson företrädde, var
konsekvent genomförd. Det kyrkobegrepp, hvarifrån han utgick,
kräfde en annan uppfattning af det allmänna kyrkomötet, än
han hade. De omfattande befogenheter, han tillade det
allmänna kyrkomötet, kräfde en annan sammansättning af detta
än »ex omni statu hierarchico».
Var mötet lika inkonsekvent som den parisiske teologen?
Gerson har i ett tal den 21 febr. 1415 betecknat beslutet af det
5:e sammanträdet som en saluberrima determinatio, lex vel
regula (Mansi 28 s. 551). Måste man då uppfatta beslutet i
enlighet med hans mening?
Detta skulle vara nödvändigt, om på mötet endast
kuria-lister och episkopalister stått emot hvarandra. Men så var
ingalunda förhållandet. Bland de fullmäktige, som åtföljde den unge
hertig Albrecht af Österrike på mötet, fanns en af teologerna
Kyrkohislorisk Årsskrift 1911. ]I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
