Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - D. Alb. Hauck. Motsatser inom den senare medeltidens kyrkobegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOTSATSER INOM DEN SENARE MEDELTIDENS KYRKOBEGREPP XXIII
äldre tyska kungarnas handlingssätt i kyrkliga frågor. Att den
senare tidens kungar ej längre regerade kyrkan förefaller honom
vara ett bevis på kungadömets urartande. Nu skall Sigmund
göra en ändring häri, handla som en af de tidigare kungarna.
En parallell bildar den märkvärdiga afhandlingen om
kejsarens myndighet hos Finke s. 278 ff.
Vi se således: Jämte den härskande kurialistiska teorin och
den oppositionella episkopalismen, detta forntidens och nödens
barn, fanns i 1400-talets början en åskådning i kyrkliga ting,
som, påverkad af den romerska rättens tankar, anvisade
statsmaktens innehafvare en ledande ställning inom kyrkan, och som
i enlighet härmed alldeles frigjorde sig från det hierarkiska
momentet, och som lät kyrkan uppgå i den kristna staten. Men
besluten i Konstans motsvarade denna åskådning lika litet som
de motsvarade episkopalismens. Nikolaus von Dinkelsbühl har
betonat, att tidigare kejsare inkallat kyrkomöten, och han har
tackat Sigmund för att han föranledt Konstans-mötets
sammanträdande. Han kunde instämma i beslutet liksom Gerson, då
det uttalade kyrkomötets myndighet öfver påfven. Men det
uttryckte ej hans egna åsikter. Ty enligt dem hade
kyrkomötet egentligen blott rollen af en rådgifvare åt det kristna folkets
styresman. Hvilken var då den krets af åskådningar, med hvars
tillhjälp man kan förklara det berömda Konstans-beslutet?
Till de män, som efter skismens utbrott uttalade åsikten,
att blott ett allmänt kyrkomöte kunde aflägsna skismen, hörde
domprosten i Worms Konrad af Gelnhausen. Följande en
uppmaning från kung Karl V af Frankrike, skref han sin epistola
concordiae, som han antagligen år 1380 sände till Karl V,
såväl som till den tyske kungen Wenzel och kurfurst Ruprecht af
Pfalz. Man har lofordat Konrad för att systematiskt ha
utvecklat kyrkomötestanken till kyrkomötesteori. Och han
förtjänar detta beröm. Låt oss se, hur han går till väga! Hans
utgångspunkt är det klara åtskiljandet mellan hierarki och kyrka.
Den senare är ej påfvens och kardinalernas kollegium, ej heller
något annat delsamfund på jorden. Utan kyrkan är
congrega-tio fidelium in unitate sacramentorum. Hennes enda väsentliga
och alltid ofelbara hufvud är Kristus. Därför är kyrkan
oöfver-vinnelig. Medan påfven och kardinalerna och hvarje delsam^
fund kunna synda och affalla från tron, skall kyrkans tro aldrig
upphöra till domens dag. Visserligen är det möjligt, att kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
