Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LINDERHOT-M
att någon episcopus haffver most stådt examen och gjort
räcken-skap för sin administration».1
Väl låg i dessa ord åtskillig öfverdrift, men ock åtskillig
sanning. Att biskoparna med eller utan stöd af sina kapitel
och synoder utöfvade en själfständig kyrklig lagstiftning och
jurisdiktion på en mångfald områden är oförnekligt. Likaså, att de
härvidlag icke helt enkelt blott usurperat en dem, noga besedt,
icke tillkommande myndighet. Faktiskt hade nämligen kyrkans
män efter Gustaf Vasas tid tillkämpat sig rätt att stadga kyrklig
ordning i en mångfald mål, tillhörande det kyrkliga och sedliga lifvet.
Under Gustaf Vasas antiepiskopala regemente hade, genom
och med stöd af Västeråsbesluten 1527, såsom kändt är, den
biskopliga lagstiftningen och jurisdiktionen upphäfts eller inskränkts
till det minimala. Georg Normans general-superintendentur af
1539, Örebro- och Lddoseartiklania af 1540 samt Articuli
Ordinantiae,2 på svenska Articler och Ordinantz,3 af 1541 4 äro
alla ett verk af kunglig maktfullkomlighet. Realiter häfdad redan
från reformationens början, fastslogs öppet och klart kungadömets
makt öfver kyrkan vid Västeråsriksdagen 1544 och
manifesterades ytterligare under de följande årens, 1539 och 1540
inaugu-rerade, kyrkopolitik med dess mera destruktiva ingrepp äfven i
episcopatet och i den gamla stiftsorganisationen.
Själfständiga biskopliga kyrkostadgar voro i Gustaf Vasas
dagar en omöjlighet. Kunglig stadfästelse var nödvändig äfven i
mål, där 1600 talets biskopar sedermera själfve stadga. Exempel
härpå har man i Konung Gustafs stadga A:o 1554: Om
kyrkio-fred varder bruten i kyrkio eller väg, ex jure canonico et
civili, vidare i Acta ecclesiastica, constituta a rege
Gus-tavo I:mo Anno 15545 samt ’ Articuli Sto ck ho Im ens e s
1560.6 Själfklart är då, att stadgar af större vikt såsom Vad-
1 Sv. riksrådets protokoll, VI, s. 338.
2 Af O. Ahnfelt tryckta i Tidskrift för teologi 1892, s. 352 f., efter K.
23 i Uppsala Univ:ts Bibliotek.
3 Af O. Ahnfelt tryckta i LUÅ. (Lunds Univ.ts Årsskrift) XXXI: 1, s. 12 f.
4 I motsats till O. Ahnfelt, Tidskr. f. teol. 1892 s. 406 ff., anser jag,
efter noggrann pröfning, äfven den latinska redaktionen vara från 1541 och icke
från 1540. Här må hänvisas blott till Gustaf t:s registratur, XIII, s. 22
(7A 1540); s. 203 C/2 1541); XIV, s. 432, 434 (efter 4/2 1541).
5 Schmedeman, Kongl. Stadgar etc., s. 29. Ibdm s. 31.
6 Till af Gustaf Vasa stadfästa kyrkostadgar höra tvifvelsutan också de
i Rudbeckius’ stadgar upptagna Art[iculi] Stoc[k]hohn[enses] Anno 1560, tryckta
hos Stiernman, Atta riksdagars etc. bestuth, Bihang, s. 189 f. Den kung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
