Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NORRLÄNDSKA KYRKOSTADGAR
2 3
ÄB. Lars föredömliga förmaning till böndagars hållande 1558
och om den stora otacksamheten trots Guds välgärningar under
de föregående goda åren. »Derföre så kommer han nu», heter
det, »och lather see sitt wredes teckn på himmelen, eftersom
en brinnande comet är syntz, ther af vvij alle måge hafwe enn
warnagell» etc.
Äfven kyrkans män hade arbetat för veckoböndagarnas
iakttagande och fastställt deras uppgift. Sålunda beslöts på
kyrkomötet i Upsala 1595, »att bönedagar skulle hållas alle
fredagar och att catechismus skall fliteliga förhandlas.»1
Syno-dalakterna från Upsala och Strängnäs förmäla ock om ifvern
från episkopatets sida2 för veckoböndagarna, som äfven
föreskrif-vas i 1608 och 1619 års kyrkolagsförslag.3
Till följd af nu relaterade åtgärder utgöra i början af
1600-talet veckobönedagarna i den kyrkliga lagstiftningen
ett fast institut. Så är äfven fallet i de norrländska
stadgarna, hvadan deras bestämmelser om veckobönedagar svårligen
synas kunna förläggas längre tillbaka än till början af 1600-talet.
Till samma tid föras vi af de norrländska stadgarnas
bestämmelser i §§ 29, 34 och 37 om skriftermål såsom obligatoriskt
för nattvardsgång. Dessvärre existerar ingen ingående
undersökning om skriftermålet i 1500- och 1600-talets svenska kyrka.
Sä mycket är emellertid klart, att det från den gamla kyrkan
öfvertagna hemliga skriftermålet i 1571 års KO var en
själfständig kultakt utan nödvändigt sammanhang med nattvardens
begående,4 ehuru man redan märker en tendens till obligatoriskt
skriftermål före nattvarden, för så vidt skriftefadern skulle
förmana dem, som i skriftning befunnits icke kunna fader wår,
tröon, bodhorden elc., »at the ock ingalund biudha sigh fram til
sacramentet, för än the thet alt redeligha hafifua lärdt och
kunna.»5 Samma tendens röjes ock i den pä kyrkomötet i
Upsala 1572 behandlade frågan, an omnes, volentes accedere
ad sacram synaxin, sint cogendi ad co?ifessionem, videlicet
pere-grini in urbibus...?6 An mer i mötets svar, enligt hvilket
1 SRA. III: II, s. 515, jfr s. 519, 529.
2 Så i Strängnäs 1.610 (SSA. II, s. 61) och i Upsala 1608 (SSA. I, s. 9,
och 22). Ar 1611 medges icke afbrott ens under andtiden. Ibdm s. 25.
3 H. Lundström, Laur. Paulinus Gothus, II, s. 256.
4 Kyrko-ordningar etc. före 1686, s. 61 f.
5 Ibdm s. 66.
0 SRA. II: I, s. 438.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
