Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j 6
E. LINDERHOLM
brudstuga, icke heller skola the vigias medh krans eller krona,
uthan allenast pigor, som oberychtade ähre.»1 I Upsala
lämnades frågan om krona eller krans oafgjord på synoden 1611.
»Ther om skulle rådslås til disstingen och göras ordning och
åtskilnadt på.»2— I midten på århundradet blef man än strängare
och fastställde på stiftssynoden 1648 sex riksdalers böter enligt
C almare recess för den, som efter otidigt sänglag gick »medh
crono och bart håår till kyrckio.»3
Större betydelse än dessa likvisst för tiden karaktäristiska
synodalbeslut fick säkerligen prästerskapets beslut på riksdagen
i Norrköping 1617 om brudars skrud. »The brudher, som af
sine män förkrenkte äre, för än the vvijas, hafwe ingen crona
uthan allenast en Crantz, medh teckt hufvvudh och hölt håår
och något sölfwer om bröstet. Men the, som äre faldne i
lön-skelägher och kunna af androm blifwa uptagne till echtenskap,
hafwa hufwudhklädhe på sitt hufwudh medh en lijthen
flitter-krantz och mindre sölfwer än then förra om lijfwet.»4
De norrländska stadgarna i § 63 öfverensstämma i det hela
ganska noggrant med nu relaterade bestämmelser och synas
påverkade af Orebrobeslutet 1617.
I öfverensstämmelse med nämnda besluts stadganden stå
äfvenledes de norrländska artiklarnas bestämmelser om risning i §§ 61
och 62. I Örebro beslöts nämligen, »att rijseplicht icke aldeles
warder nederlagd, uthan för the groffwe synder, som
kyrkeordningen förmäler, wijdh macht hållas och skola mandråpare,
horkarlar och tjvffwar, som blifwa till liffwet benådde och första
gången tagha skrifft, sigh blotta och rijsett i handen hafwa.»4
Då risning emellertid äfven i andra fall än dessa förekommer i
de norrländska artiklarna, vågar jag icke trots
öfverensstämmelsen påstå, att den i §§ 61 och 62 hämtats från
Orebroartik-larna, utan kan den kvarstå såsom ett arf från äldre tid.
De norrländska artiklarnas straffbestämmelser äro för öfrigt
i det hela icke strängare än annorstädes. Skamstraffen för gröfre
brott äro i Rudbeckius’ kyrkostadgar5 i regel strängare. Den
där och äfven eljes i vissa fall förekommande skrifiningen
1 SSA. II, s. 13,
2 SSA. I, s. 25.
3 SSA. I, s. 80.
4 Efter afskrift i UDA. E, I: 1, fol. 53 f.
6 Edition Lundström, s. 12, 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
