Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
j 6
E. LINDERHOLM
marks böter. Yttermera stadgas: »Hwilken som drifwer ut och
in i kyrkia, så länge det mässas och predijkas, böte 3 marek».
Och i Acta ecclesiastica: »Den som murmurerar och giör
oliud i kyrkian, när gudztiensten hålles, skall böta 6 öre.»
I den s. k. Västerås ordinantia af 13‡‡ stadgades, »att almoghen
skall alsammans vara inne i kyrkian, medan Gudz tidher hollas».1
Dessa och andra stadgar till trots föreföll alltfort oskickligt
beteende i kyrkorna, hvadan i prästerskapets besvär på Upsala
möte 1593 äskades, »at ingen motte viteslös i församblingene,
ther Gudz ord och kyrkiotiensten hafs för hender, med fåfengt
tall kyrkioglam eller ock andra oseder spilla kyrkioliud».2
De norrländska stadgarnas straffbestämmelser i §§ 12, 13,
24 — 28 erinra ovillkorligen om nu relaterade äldre stadgar,
ehuru bötesbeloppen äro olika och man icke kan påvisa ett
direkt beroende. Till sin allmänna karaktär äro bestämmelserna
i båda fallen lika, och det förefaller mig, som om vi i de
norrländska stadgarna hade att göra med 1500-talets praxis, som
lämpats efter ortens och en senare tids förhållanden.
För öfrigt må tilläggas, att dylika bestämmelser voro
synnerligen behöfliga. Det är fast otroligt, hvilka uppträden kunna
förekomma i kyrkorna ännu under 1600-talet, oftast föranledda
af äresjuka och däraf föranledda tvister och slagsmål om de
främsta bänkplatserna.
Frånvaro från gudstjänst och nattvard, hvarom talas i §§
15 —17 och 35, blef äfvenledes redan under 1500-talet föremål för
lagens ingripande. I den nyssnämnda Vesterås ordinantia af
1344. heter det ännu blott, att »almogen skal förmanas, att han
skall offta gå till Gudz bord».3 Men redan 1554 heter det i
de anförda Acta ecclesiastica: »De som intet sökia til kyrkio
helgedagar, utan äro borto utan laga förfall, skole förste gången
böta 4 öre, andre gång 1 marek, tredie gång 3 marek.»4 Och
i de förut omförmälda Articuli Stockholmenses 1360 säges det:
» The ther icke gåå till kyrckia huar söndag k, ut han laga hinder
— — —, them skall presten förmana först, andre och tredie
gång, och om han sigh intet bättra will, lysann i bann, dock först
gifua Ordinario thet tilkänna.»B I ÄB. ANDREAS LaüRENTII
1 SRA. I, i, s. 390.
2 SRA. III: i, s. 104.
3 SRA. I: i, s. 391.
4 Schmedeman, a. a. s. 31.
5 Stiernman, Atta riksdagars etc. besluth. Bihang, s. 190.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
