Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NORRLÄNDSKA KYRKOSTADGAR 63
2 3
Björnrams också nämnda stadga om kyrkostraff upptages
liksom förut i Nova O rdinantia bland under bannlysning
liggande crimina notoria att »aldrigh eller siällan om
åårs-motet gåå till kyrkio» samt att »ickie gå, ett heelt åår eller
längre, till sacramentet, scrifft och afflöösningh».1
I prästerskapets besvär på Uppsala möte 1593 frågas ock,
»huru man them rätta och näfsa skall, som intet gå til kyrkio
efter och ganska sällan».2 Det ligger nära, att sätta den
norrländska stadgans § 35 om bortovaro öfver ett helt år från
sakramentet och uteslutning från församlingen i samband med
den Björnramska stadgans ord. Det nya i den norrländska
stadgan är böterna. De öfriga bestämmelserna i §§ 15—17
förskrifva böter liksom 1550-talets stadgar och därjämte, vid felande
bötesförmåga, risplikt. I allmänhet torde det kunna sägas, att
ifrågavarande §§ i norrlandsstadgarna bygga på 1500-talets
förfarande och dess vederbörligen modifierade stadgar.
Beträffande bestämmelserna om sabbatsbrott i § 18 och i
allmänhet närliggande föreskrifter om sön- och högtidsdagars
stränga helgd gäller, att de äro strängare vordna än motsvarande
bestämmelser från reformationens första tid. I Vesterås
Ordinantia af ij27 heter det sålunda: »Doch för helgedagsbruth
tage inga peninga, för thet någon ärbetar om helgedagar i
andtimar och fiskelek, ey heller för thet han skiuther sig en
fogel i skogen».3
I Nova Ordinantia räknas redan till crimina notoria att »aff
genstörtigheet och ondsko icke hålla på Longofredagh,
Påske-dagh, Pingesdagh och Juledagh heligt». I de norrländska
stadgarna möta vi redan 1600-talets stränga gammaltestamentliga
observans i väsentlig öfverensstämmelse med Örebrobeslutet af
1617, där det bl. a. säges: »The, som utan trångmåhl, som
or-dinantien förmäler, hålla sigh ifrån kyrkjan, reesa eller
arbeta på sabbatzdaghen eller när folket är j kyrkjan på
helge-daghar, böthe till kyrkjan, effter som then tryckte kyrkebalken
förmäler, 3 marker».4
Nora församlings stadgar om sabbatsbrott äro i sin mån
ett vittnesbörd om utvecklingens tendens till allt större stränghet
och nomism under 1600-talets lopp.
1 LUÅ. XXX: i, s. 83 och 84.
2 SRA. III: i, s. 104.
3 SRA. I: i, s. 91.
* Efter afskrift i UDA. E. I:i, fol. 53 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
