- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tolfte årgången, 1911 /
37

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM NORRLÄNDSKA KYRKOSTADGAR

37

I sin ytterst skarpa »Predican emoot the grujfueliga eedher
och Guds försmädilse, som nu almenneliga brukas» 1539 skonade
Olaus Petri icke ens konungen, såsom den där själf gaf ett
dåligt exempel. »The som thetta mest skulle straffa, bruka
thet mest».1 ÄB. laurentius petri gaf i sin kröningspredikan
1561 uttryck åt samma ifver, yrkande öfverhetens straff för »Gudz
försmädelse . . . gruffueligh banskap och sweriande».2

De svordomar, Olaus petri bekämpade, voro af samma
art som de nyssnämnda medeltida. »Eedherna pläga», säger
han i sin nyss anförda predikan, »widh thetta settet
gemeen-liga brukas: Giidz dödh, Gudz dyra fem under (= sår), tvors
herres harda dödh och pina, Gudz blod/i och lungor och otalig
mong annor sett»3 etc. »Och är thet», tillägger han, »nu med
eedher så almennelighit wordet, at ther sweria nu både lechte
och lärde, höge och låge, unge och gamle, store och små.
Man svvär och så wel gladh som wredh, så wel j snack som
alffuar, så wel utan nödh, som j nödh, och så wel osant som
sant».1

»Och moste», fortfar den stränge predikaren, »offuerheten
sielff leggia sådana sedher utaff, annars warder hon j thenna
saak fögo skaffandes». 6 »Offuerheten, som Gudz tienare är och
bäär swerdet, skulle tagha thenna sakena alwarliga fore och
hardeliga neffza och straffa offuer sådana gräseliga eedher och
Gudz hädelse».6

För ögonblicket ledde, som kändt är dessa stränga ord blott
till ökad förbittring å konungens sida mot den orädde
tuktomästaren. Men det bör till Gustafs heder sägas, att han snart
gjorde, hvad på honom ankom, mot dessa råhetens yttringar.
I Västerås ordinantia af 15‡‡ stadgas sålunda: »Dyra eder och
dryckenskap är förbudit under Kong:e Ma:tz straff och näfst».7
I sin gårdsrätt af s. å. ålägger han hofvets folk, att »alle och hwar
för sigh fly all Gudz förtörnelse och synnerligen the swåra eeder
om Gudz hörda dödh och pijno, som (ty werr) mycket ebland

1 A. a. s. 10.

2 A. a. pag. VII.

3 A. a. s. 6.

4 Ibdm s. 6.

5 Ibdm s. 17

6 Ibdm s. 16.

7 sra i: i, s. 391

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1911/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free