- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tolfte årgången, 1911 /
40

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

E. LINDERHOLM

landsflykt och vid hädelse till lifsstraff. Stadgan förnyades 16871
med ungefär enahanda bestämmelser, hvilka i hufvudsak gällde intill
1734 års lag, hvars afsevärdt mildare bestämmelser upphäfdes genom
1864 års strafflag, som aflägsnade hvarje slags straff för svordom.

Egendomligt nog är det, såsom Andersson och Schiick2
påpekat, i hela denna lagstiftning, med undantag af 1665 och
1687 års plakat, fråga endast om missbruk af Guds namn, medan
mörkrets furste och boning icke alls förekommer. Detta betyder
likvisst icke, såsom samma författare äfven visat, att icke
svordomar vid onda makter förekommo under sagda tider.

Det kan icke lida något tvifvel, att svordomar, däri djäfvul
och helvete nämndes, funnits redan under medeltiden, hvars
rika förråd af ord med dessa sammansättningar3 göra det alltför
sannolikt, att dylika svordomar redan dä varit i bruk.

Flera exempel bestyrka detta. »Tw dieffuill» användes
redan som skymford.4 En svordom synes föreligga i orden:
»Diäfwllin hafvvi thenna fructena!»3 Om sak samma vittnar
uttrycket »swæria sik edha um högsto diæfla waldh»,6 likaså
uttrycket »ith fendens wädher»7 och »thz honom fendhen taki».8
Tydligare bli vittnesbörden om detta slags svordomar i början
af 1500-talet. Så heter det i ett bref från hemming Gadd,9
soin bekant episcopus electus, om den gamle arffienden i söder:
»Thaa welia vvij slaa them . . ., saa the scolo faa etil M (1,000)
diwell, medli orloff sagt», och i ett annat om samme fiende: »Per
Dio, non sia fatto, the skulo fa eth Mc (100,000) dyffwill — på
svensko.»10 En annan gång utbrister han om bönderna: »Nw
thro dom hete fendhin i helwite.»11

1 Schmedeman, a. a. s. 1138 ff.

2 A. a. p. XI..

3 Se K. F. Södervall, Ordbok öfver svenska medeltidsspråket, orden
diäwul, fiatide och hälvite.

4 Sagan om Didrik af Bern, s. 195.

5 Själens t?vst, ed. Klemming, s. 70.

8 Ett forn svenskt legendarium, I, s. 448.

7 Schack-tafvels lek uti Svenska Medeltids dikter och rim, s. 249.

R Ib dm s. 288.

9 Tiil Mätta Ivarsdotter den 2/e 1507. Styffe, Bidrag till
Skandinaviens historia etc. V. s. 184.

10 Till Herr Svante Sture den 23/o 1508. Styffe, a. a. V, s. 273.

11 Till Peter Jakobsson den 1ji 1508. Styffe, a. a. V, s. 254. Jfr
emendationen af Andersson och Schuck, a. a. p. XII, där samtliga de tre
sistnämnda exemplen anföras.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1911/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free