- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tolfte årgången, 1911 /
41

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM NORRLÄNDSKA KYRKOSTADGAR

41

Under 1500-talets lopp synas detta slags svordomar hafva
snarare till- än aftagit. I Sueciae, Gothiae atque
Fin-landiae narratio af POSSEVINUS heter det härom: »Unum
pene genus erat blasphaemiæ, imprecatio nempe daemonis et
mutua obtrectatio»

Exempel gifvas ock. Sylvester Joh. Phrygius, berättar att
Konung Johan en gång, då liturgien var på tal, utbrast:
»Them, som beskylda och uthropa oss i thenna handelen leeka
och göra ett medh then romerske päwen, bliffwer således swarat,
at wij giffwe honom fanin.»2 Och när prästerskapet vid mötet
i Upsala 1593 kräfde hertig Karls bifall till att calvinister och
zvinglianer uttryckligen skulle upptagas i beslutet som falska
lärare och kättare gaf han slutligen förargad det drastiska svaret:
»Setter in alla dem, som I vetten vara af det slaget och fånen
i helfvetit med, ty han är och min fiende.»3

Det ligger i sakens natur, att de litterära vittnesbörden i
hithörande ting måste vara försvinnande få i jämförelse med hvad
som förekom i dessa tiders hvardagsspråk, och det är därför all
anledning att antaga, det nu afsedda slag af svordomar varit mycket
vanligt redan under 1500-talet. Det är dock först i 1665 års
stadga om eder och sabbatsbrott, som icke blott Guds namns
missbruk förbjudes, utan det ock säges, att det »lijka synd är
at förbanna sig eller någon annan, önska sig eller någon annan
uthi diefwulens wåld».4

Slutligen må nämnas, att det under 1500-talet och
tvifvelsutan, att döma af de icke alldeles obetydliga resterna af heden
tro, äfven under 1600-talet ännu gafs gamla hedniska eder.
Olaus Petri säger uttryckligen i sin Svenska krönika,6 att
gamla bönder på hans tid brukade svärja: Ja, Thore Gudh!
Ney, Thore Gudh!

Hvad till sist angår de norrländska stadgarnas bestämmelser
i § 8, 9 och 14 känna de blott missbruket af Guds namn och
synas snarast sammanhöra med 1500-talet eller början af
1600-talet.

1 Efter Andersson och Schück, a. a. p. XII.

2 Sylv. Ioh. Phrygu Agon Regius. Del II. Oratio encomiastica om
H. Johans thens Tridies. ’.. dygde rijke leffwerne etc. Holmiae 1620, s. 46.

3 SRA. III: i, s. 77.

4 Schmedeman, Kongl, bref etc., s. 443.

5 Edit. Klemming, Stockholm 1860, s. 12.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1911/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free