Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
E. LINDERHOLM
affguderij, thet är litha til någhon annan än til Gudh uthi all
åliggiende nöödh och trånghmåål, löpandes norr eller södher
effter spådomar, leeffiare eller wisemän etc. Så och the, som
medh widskepelse fara och sigh sökia låthe, brukandes ther til
faarlige besuärninger, besuärielser, läsandet i salt och mallt,
brukandes signelse scriffter, thergenom Gudz ordh och werdige
nampn foractat vardher.»1
Onekligen erinra de norrländska stadgarnas jämförliga
bestämmelser i § i ff. starkt om dessa ord i den ärkebiskopliga
stadgan.
Svårare förhåller det sig med den norrländska stadgans
vittnesbörd om egentligt häxväsen eller blåkullafärder. Ur
1500-talets lagstiftning står, som vi sett, ingen kännedom härom att
vinna. Dess terminologi utesluter dock icke att blåkullafärder
redan då existerat, ty säkerligen innefattades då liksom långt
senare äfven dessa i uttrycket »trulldom». Hur det nu än må ha
förhållit sig under början och midten af 1500-talet, säkert är, att
vi från slutet af århundradet äga flera vittnesbörd om verkligt
häxväsen.
Ar 15922 bekände tre för trolldom anklagade kvinnor i
Söderala, Hälsingland, »att då de togo vid sådan djefvulskonst,
försvuro de Gud sin skapare, frälsare och återlösare och svuro
sig djefvulen i händer med lif och själ. Straxt gick deras hud
sönder, den enas på högra armen, den andras på högra axeln
och den tredjes bak emellan axlarne, sä att all bloden lopp af
dem och djefvulen gaf dem ny blod, hvaraf de kunde flyga
öfver berg och dal. Därefter kunde de göra trollkonster, t. ex.
göra smör af aska, som var bränd af spånor, huggna ur en
annans fähusgluggar. Äfven kunde de göra sig s. k. bäror,
ormar eller kattor, som hemtade dem mjölk och annat. De hade
mött satan och gifvit honom smör i skatt. Han hade äfven
plägat concubitus tned dem, sedan de sex gånger ridit till
Blåkulla.»3
Under ÄB Abraham Angermannus beryktade räfst eller
generalvisitation i Linköpings stift 1596 upptäcktes på Visingsö
1 LUÅ. XXX: I, s. 83, 84.
2 Enligt J. Nordlander, Nor7-ländska samlingar, VI, s. 357, dr 1597.
3 ]. I. Nyqvist, Hcxprocesse?na i Sverige, Jönköping 1870, s. 4 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
