Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Linderholm. Om norrländska kyrkostadgar från 1500- och 1600-talen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
E. LINDERHOLM
lämnade den ansedde Luleåprosten Andreas Canuti till ÄB.
paulinus från sitt kontrakt en skrifvelse med begäran om
befrielse från skyldigheten att infinna sig vid synoderna i Uppsala
samt anhållan, att en superintendent måtte förordnas »i deras
landsända».1 Arkebiskopen gaf härpå ett nog så barskt svar,
och till yttermera visso företog han följande år 1642, trots sin
höga ålder, sin stora, med rätta berömda, visitationsresa i
Norrland ända upp till Neder Torneå,2 onekligen det yppersta
möjliga bevis, att äfven ärkestiftets aflägsnaste delar kunde från
ärkesätet ses till godo.
Men en dylik Visitation var och måste dock vara ett sällsynt
kraftprof. Det låg nära tre decennier mellan PAULINUS’ och
KenicIUS’ visitationer. Frågan om ett själfständigt norrländskt
stift kunde icke i längden afvisas, helst skolväsendets utveckling
ställde nya kraf på verksamt ingripande och tillsyn.
Sveriges förvärf af Jämtland och Härjedalen 1645 påskyndade
förändringen, och 1645 föreslog Axel oxenstierna i rådet
att meddela ärkebiskopen regeringens afsikt att tillsätta en
superintendent, »eenkannerligen til Jemteland».3 I mars 1647
yttrade drottningen sin bestämda mening, att en superintendenti
borde inrättas, och den 31 i samma månad fattades det
afgörande beslutet. Då ett riksråd höll före, att ärkebiskopen
— nu LenAEUS — skulle ytterligare rådfrågas inföll drottningen:
»Det är länge talt tillförne och måste häruti Guds församlings
välfärd ansees, intet någons privat intresse».
Därvid blef det. De norrländska landskapen norr om
Hälsingland och Dalarne blefvo en själfständig superintendenti,
och dess förste superintendent blef, på drottningens eget förslag,
hennes hofpredikant Mag. Petrus Steuchius eller Per Stök.
I bref af den 7/io 1647 underrättas ärkebiskopen om den stora
förändringen såsom ett fullbordadt faktum,4
Med denna för Norrlands kyrka och skola betydelsefulla
omorganisation inträder, såsom antydts, äfven ett nytt läge med
hänsyn till fastsställandet af nya kyrkliga stadgar.
Om de kyrkostadgar, hvilka meddelats från PETRUS
STEU-CHIUS’ dagar eller tiden närmast före honom torde emellertid
1 H. Lundström, Laur. Paulinus Gothus III, s. 63 f.
2 Se härom H. Lundström a. a. III, s. 71 f.
3 Sv. Riksrådets protokoll XI, s. 338.
4 UDA. E. I, nr 270.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
