Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - I. Lagstiftning rörande sabbatshelgd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL DEN KYRKLIGA LAGSTIFTNINGENS HISTORIA I SVERIGE 6 I
under den offentliga gudstjänsten förmärkes buller och rörelse
på gator och vägar, liksom hvarken Gud eller hans tjänst,
dyrkan och dag vore hos oss i någon aktning; finnande man äfven
i communionböckerna merendels icke andra antecknade än de
sämre borgare och betjänter, så att bokstafligen alltför mänga
antingen af lättja, högmod eller egensinnighet afhålla sig och
de sina från den heliga nattvarden». Prästeståndet
sammanfattade sina önskemål i följande punkter: i) Att såväl i
städerna som på landet kyrkolagens och andra kungl, förordningars
bestämmelser om gudstjänstens firande och om sabbatsbrott
måtte utan anseende till person tillämpas. 2) Att förnäma
herrskap, som icke i kyrkolagen undantagas eller bo långt ifrån
kyrkan, måtte tillhållas att bevista den offentliga gudstjänsten,
»då deras exempel gagnade mer än någon lag, då äfven
husprästerna, hvars syssla är att hålla bön morgon och afton i hofven
och lära betjänterna katekesen, ej hade tillfälle att afhålla friska
människor från offentlig gudstjänst med sitt hempredikande».
3) Att den påbjudna uppsikten med vakt på städernas gator
under gudstjänsterna noga måtte hållas och ej i Stockholm
inställas under riksdagarna, »hvilket till mycken förargelse skett».
4) Att kyrkoherdarne årligen måtte till konsistorierna ingifva
förteckning på dem, som under året ej begått nattvarden; dessa
förteckningar borde sedan insändas till regeringen eller de
kollegier, under hvilka de vårdslöse lyda, »på det E. K. Maj:t eller
deras förmän måge däraf kunna pröfva, om sådana böra erhålla
eller ock behålla publike tjänster och förmåner, kunnandes
republiken mycket väl umbära dem i sin tjänst, som republikens
religion väl erkänna, men vansköta». 5) Att den, som aflider,
sedan han, trots alla förmaningar, försummat den offentliga
gudstjänsten och nattvarden, ej mätte erhålla kristlig begrafning.1
Den första punkten i prästeståndets ofvan relaterade
skrifvelse afsåg säledes ett förnyande af de äldre förordningarna om
sabbatsbrott. De löften, som regeringen förut gifvit om ett
sådant förnyadt påbud, hade, trots prästeståndets påminnelser,
ännu ej infriats. De hempredikningar, som omnämnas i den
andra punkten, hade länge varit en nagel i ögat på
prästerskapet.2 Angående denna sak heter det i kyrkolagens 19 kap.
1 Jfr Levin, Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686—1782, s.
123 ff.
’-’ Jfr Anjou, a. a., s. 495.
Kyrkohist. Årsskrift 1911. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
