Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - I. Lagstiftning rörande sabbatshelgd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
ELOF HALLER
att tidigare utgångna stadgar efterlefdes. Skulle nämnda
tjänstemän åsidosätta sin plikt, stode det hvar och en fritt att anmäla
dem till åtal.
En följd af prästeståndets förnyade klagomål blef en
förordning för hufvudstaden, att gudstjänsten skulle taga sin början
samtidigt i alla kyrkor (med undantag af hofkapellet, finska
kyrkan och »de hus, där herrskaperna ha rätt att hålla egna
präster»), och att »de vanliga kyrkepatrullerna» skulle utgå
alla sön- och högtidsdagar såväl mellan som under riksdagarne.1
De förnyade förordningarna åstadkommo föga verkan, såsom
bl. a. framgår af Stockholms konsistoriums riksdagsrelation d.
16 september 175 x2 och samma konsistoriums skrifvelse till
öf-verståthållaren d. 9 oktober 1753.3 Särskildt var effekten af
»kyrkepatrullers» utsändande mycket ringa. I den sistnämnda
skrifvelsen beklagar sig konsistoriet öfver att »man under
gudstjänsten ej allenast i gemen måste se allehanda slags folk drifva
af och an på gatorna, utan ock betjänte och arbetskarlar bära
bördor, hyrkuskar, åkare och bryggaredrängar köra med deras
vagnar och kärror, rodderskor och andra fara med jakter
och båtar åter och fram på sjöarne samt fältskärsgesäller och
perukmakaregossar, i synnerhet under högmässan, löpa med sina
barberarepåsar och perukaskar, liksom äfven under aftonsångerna
kaffehus, källare och krogar skola bevistas, hvarifrån ut på
gatan höres slammer af brädspel eller klotkastning, till dess
gudstjänsten är sluten, då de, som gå ut ur kyrkan, måste
underkasta sig hvarjehanda omdömen af dem, som på nyssnämnda
ställen äro församlade».
Vid 1755—56 års riksdag androg prästeståndet ånyo frågan
om sabbatshelgd i sina allmänna besvär. Ståndet ansåg denna
fråga som »en hufvudsak bland besvären».4 I den kungl,
resolutionen (d. 12 januari 1757) på dessa besvär uppräknas alla
förut utgångna viktigare förordningar om sabbatshelgd från 1687
års stadga om eder och sabbatsbrott till slottskansliets
publikation d. 21 mars 1748, hvilka samtliga förnyades och stadfästes.
Då prästerskapet särskildt hade klagat öfver att marscher till
regements- och kompanimöten företogos på söndagarna, påbjöds
1 Slottskansliets publikation d. 21 mars 1748 (årstrycket).
* I Prästest:s bref, koncepter m. m. 1751—52.
3 I Stockholms konsistorii akter 1753, n:r 105 (Riksarkivet).
4 Prästest:s prot. d. 3 jan., 26 mars, 3 juli, 31 aug. 1756.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
