Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - I. Lagstiftning rörande sabbatshelgd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL DEN KYRKLIGA LAGSTIFTNINGENS HISTORIA I SVERIGE 6 I
i den kungl, resolutionen, att vederbörande skulle förekomma
sådant eller, »om nöden tränger», åtminstone så laga, att de ej
företoges förrän efter slutad gudstjänst. Äfven förklarades det,
att sådana marknader, som pågingo endast en dag, ej skulle få
hållas vare sig dagen före eller efter någon söndag eller stor
helgdag (s. k. torgdagar undantogos dock).
Denna resolution med sina noggranna hänvisningar till
föregående förordningar synes bättre ha tillfredsställt prästerskapet
än förut gifna resolutioner. I de närmast följande riksdagarnas
protokoll förekommer, så vidt vi funnit, frågan om sabbatshelgd
ej på annat sätt än i samband med frågan om de mindre
helgdagarnas indragning. I den kungl, förordningen af d. 4
november 1772, som definitivt påbjöd denna indragning, förnyades
och stadfästes »förr utgångne förordningar om sön- och andra
högtids- och helgdagars rätta firande».
Vid 1786 års riksdag framställde prästeståndet genom en
särskild deputation till K. Maj:t en önskan »om allmänna
skådespels inställande på sabbaten».1 Några år därefter utfärdades
med anledning af den förestående jubelfesten till minne af
Upsala möte ett kungl, plakat »angående sabbatens tillbörliga
firande», dateradt d. 26 februari 1793. K. Maj:t förklarade häri,
att det befunnits nödvändigt »att förnya och i deras fulla kraft
återställa alla de påbud och författningar, som våra företrädare
låtit utgå angående sön- och högtidsdagars firande». Dessutom
påbjöds, att källare och krogar, kaffehus och näringsställen skulle
vara stängda från kl. 7 lördagsafton till samma tid söndagsafton
(förut till kl. 4 söndags e. m.), med undantag för spisgäster.
Slutligen stadgades, att skådespel ej skulle få uppföras »på de
dagar, som till Guds ära i synnerhet äro helgade», hvilket
stadgande redan förekom i 1687 års förordning om eder och
sabbatsbrott. Att detta förbud dock på senare tiden ej hade
upprätthållits, framgår af prästeståndets förut nämnda, vid 1786 års
riksdag framburna petition.
1700-talets lagstiftningsåtgärder i fråga om sabbatshelgd
funno alltså sin afslutning i ett fastställande af de förut, ända
sedan 1600-talets slut utgångna förordningarna. Att flera af de
stadganden, som dessa förordningar innehöllo, aldrig hade kunnat
bringas till allmän tillämpning, framgår af det föregående En
del af dessa stadganden voro också af den art, att de bättre
1 Prästest:s prot. d. 22 juni 1786.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
