Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - II. Indragning och förändring af helgdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 2
ELOF HALLER
utlåtanden af Sven Håkansson och Johan Olofsson. Den förre
yttrar om följderna af den förändring, som vidtogs 1741: »Hvad
hände? Hunger och krig, så att riksens höglofliga ständerden
därpå näst följande riksdagen voro nödsakade alltsammans
upphäfva och återställat i sitt förriga skick.» Ur Johan Olofssons
memorial anföra vi följande: »Först anmärker jag och antager
såsom en ovedersäglig sanning, att Guds dyrkan i alla mänskliga
handlingar äro som lodet uppå urverket. Saknas Guds dyrkan
och rena fruktan, så äga de icke sin tillbörliga rörelse och
drifvande kraft. Tager man bort solen af himmelen, så följer
däruppå ett tjockt och ohyggligt mörker. Tager man bort Guds
sanna dyrkan, så uppstiger ett gräsligt moln, och profetens ord
sannas: ’mörker öfvertäcker jorden och mörkhet folken’. Ett
folk, som lefver i mörker och utan vördnad för den store Guden,
kan icke annat än träla under förbannelsens dom. — — Skola
vi rätteligen känna Gud, såsom han bör kännas, så tro vi, att
aldrig våra kyrkor och offentliga läroställen öppnas i så dyr
afsikt för ofta. Vårt och våra barns sannskyldiga väl i tid och
evighet kräfver af oss den skyldigheten att lämna medel och
tillfälle till undervisning i den rena gudaläran. —- -—- Vidare
anmärker jag i kristlig välmening, att vi här arbeta och träla
för en tid af 70, högst 80 år utan att alls tänka på den minsta
inskränkning af vår jordiska och fåfänga möda, men på arbetet
för evigheten vilja vi efter eget behag och godtycko göra
indragning. — — De uppgifna helgdagar har man firat i den
kristliga församlingen, somliga flere, somliga färre hundrade år,
och dock hafva våra förfäder under Guds välsignelse, ehuru på
en supponerad förlust af 17 millioner daler kopparmynt årligen,
orkat draga deras utskylder. Jag har mig icke nu, ehuru i en
tryckande och svår tid, bekant, att riksens allmoge eftersatt sin
skyldighet att gifva kejsarenom det kejsarenom tillhörer. Vi
fattige bönder och landtmän, som måste framför andra stånd i
landet sätta vår hand till plogen och äta vårt bröd i vår anletes
svett, begära såväl på dessa helgedagar som sön- och
högtidsdagar icke att supa, lefva i lättja och öfverflöd, utan att hvila
våra hjärtan i den Högstes sköte. Vi vilja oförtrutet kasta vårt
korn i den svarta jorden, men vi vilja ock icke sakna den fördel
att, så ofta som någonsin möjligt är, få i den offentliga
församlingen och allmänna gudstjänsten se uppå hans hand, som
välsignar kornet. — — Vi höra Guds röst gärna i hans hus på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
