Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - II. Indragning och förändring af helgdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL DEN KYRKLIGA LAGSTIFTNINGENS HISTORIA I SVERIGE 6 I
helgdagarna och hålla oss med glädje till dem, som vandra till
helgedomen, hvarest Israels Gud åkallad varder; alla tillfällen
härtill, som vi äga, och hvilka i jämförelse emot dem, som i
städerna gifvas, äro få, förbehålla vi oss, våra barn och
efterkommande framgent orubbade, så länge himmelens dagar vara.
Skulle ytterligare missbruket, som beklagligen af själfsvåldiga
människor torde föröfvas på dessa dagar, betaga oss rätta
bruket, så ser jag ej, hvad hindra skulle, med mindre samma förslag
kunde göras till söndagarnas och de öfriga högtidernas
indragning, emedan, oaktadt de strängaste förbud och viten, dock på
dem föröfvas stora synder och oordentligheter. Missbruket tager
aldrig bort rätta bruket, är ett gammalt godkändt ordspråk.»
Att döma af de retoriska vändningarna, är memorialets
verklige författare en annan än den enkle danneman, som tecknat
sitt namn därunder,1 men tankegången var utan tvifvel ett
troget uttryck för den stämning, som ännu härskade inom
bondeståndet.
Kammardeputationens förslag, som innebar, att »alla s. k.
apostle- eller smärre helgdagar» skulle afskaffas, samt att
fjärdedagarnas predikningar skulle förläggas till tredjedagarna,2 kom
ej till afgörande förrän vid nästföljande riksdag, år 1772. Redan
1769 hade dock förslaget föredragits i bondeståndet och där
afslagits.3 Vid riksdagen 1772 bifölls det af de tre öfriga stånden,
af prästeståndet denna gång enhälligt.4
I väsentlig anslutning till riksdagens beslut utfärdades d. 4
november 1772 en kungl, förordning, enligt hvilken tredje-5 och
fjärdedagarna i de stora högtiderna, Marie besökelsedag,
Skärtorsdagen, apostladagarna och de s. k. gångdagarna blefvo
»såsom helge- och predikodagar» indragna. Däremot bibehöllos
Marie kyrkogångsdag, Mikaeli- och Allhelgonadagen, men skulle,
om de infölle på söckendag, firas nästföljande söndag. Inträffade
Marié kyrkogångsdag i veckan före fastlagssöndagen, skulle den
1 Jfr ett 3’ttrande af Johan Olofsson i Kammardep:s prot. d. 1 dec. 1769.
2 Sven Håkanssons och Johan Olofssons skrifvelser samt Kammardep:s
betänkande i Utskottshandlingar 1769—70, n:r 44.
3 Prästest:s prot. d, 22 dec. 1769.
4 Prästest:s prot. d. 22 febr. 1772.
5 Att äfven tredjedagarna nämnas här, torde ha sin grund i riksdagens
förslag, att de skulle firas i stället för fjärdedagarna. En annan orsak kan
ha varit, att i städerna predikningar stundom lära ha hållits på tredjedagarna,
ehuru dessa dagar ej betraktades som helgdagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
