Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Elof Haller. Bidrag till den kyrkliga lagstiftningens historia i Sverige under 1700-talet - II. Indragning och förändring af helgdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL DEN KYRKLIGA LAGSTIFTNINGENS HISTORIA I SVERIGE 6 I
ning af böndagarnas antal föranledde dock ingen åtgärd från
regeringens sida.
Utom de fyra årligen återkommande böndagarna firades
understundom under 1700-talet en extra ordinäre böndag. En
sådan påbjöds af regeringen år 1709 med anledning af det
nödställda läge, hvari landet befann sig efter slaget vid Poltava.1
Den 3 december 1756 firades äfven en extra böndag med
anledning af hofpartiets misslyckade försök att ändra regeringssättet.2
Den som väckte förslag om denna böndags firande var en af
hattpartiets ledande män i prästeståndet, biskop Samuel Troilius.
Han motiverade sitt förslag därmed, att »med rätta kunde räknas
för ett syndastraff den oenighet, som illasinnade uppväckt mellan
konung och undersåtar,» hvarjämte han erinrade om »de
obehagliga tidningar, som inkommo från landsorterna i riket om
ett stort elände, som hotar både folk och kreatur med yttersta
undergång.»
Förslag om att flytta böndagarna från fredagar till
lördagar väcktes vid riksdagarna 1755—56 och 1760—62. Såsom
skäl för den föreslagna förändringen anfördes, att på de orter,
där folket hade lång väg till kyrkan, det var omöjligt att infinna
sig vid gudstjänsten både på en fredag och på den därefter
följande söndagen, samt att en hvardag mellan två helgdagar
ej såsom arbetsdag kunde jämföras med en vanlig veckodag.3
Förslaget mötte dock motstånd från prästerskapets och
böndernas sida och föranledde ej omedelbart någon förändring,
Det upptogs sedermera i samband med frågan om de mindre
helgdagarnas indragning. I det förut omnämnda betänkande,
hvari kammar-, ekonomi- och kommersdeputationen tillstyrkte
1 Ecklesiastika handlingar i Prästest:s arkiv, band 7, n:r 70.
- Prästest:s prot. d. 4 maj, 1 sept. 1756. Högmässotexten på denna
bön-uag utgjordes af Ps. 124: 7, 8: »Vår själ är undkommen såsom en fågel en
fågelfängares snara; snaran är söndergången, och vi äro löse» etc. Vid
riksdagen 1743 föreslog biskop Rhyzelius, att den tredje böndagen årligen skulle
|iras »såsom en lof- och tacksägelse- samt åminnelsedag till den nåd och
barmhärtighet, som Herren gjorde med oss, då han stillade det svåra
dale-karlarnes uppror och bevarade oss». Prästeståndet uttalade sympatier för
förslaget, men det föranledde ingen åtgärd, då det blifvit väckt kort före
riksdagens afslutande; det synes sedermera ej ha återupptagits. Prästest-.s prot.
d. 14 sept. 1743. Jfr Prästest:s prot. d. 17 aug. 1743, 21 aug. 1771.
8 Prästest:s prot. d. 11, 20 mars 1756. Kammar-, ekonomi- och
kom-mersdep:s prot. d. 8 mars 1756. Prästest:s prot. den 19,22)311.1761. Kungl,
resolution på ständernas allin, besvär d. 9 dec. 1766.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
