Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - K. B. Westman. Sveriges kyrka och Englands. Ett engelskt kommittébetänkande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
SVERIGES KYRKA OCH ENGLANDS
mare öfverensstämmelse med det, som antogs af svenska kyrkan
år 1575, och det, som är i bruk i Danmark. Biskopen af
Kalmar, som talade med tydlig sympati för saken, ansåg, att det
var möjligt, att välsignelsemomentet i det nuvarande formuläret
skulle göras mer tydligt både genom ord och åtbörder. Det
var emellertid klart, att hvarje försök från vår sida att drifva
fram handpåläggningen som ett villkor för interkommunion skulle
vara inopportunt. Vår åsikt är, att om det ännu icke finns
någon rörelse till förmån för handpåläggningen bland
svenskarna, en sådan kunde väckas genom spridande af upplysning
om ämnets historia inom deras egen kyrka.
Vi fingo också reda på att det är ett vanligt bruk att
prästen lägger händerna på barnens hufvud, när de komma till
sin första nattvardsgång. Myndigheten att konfirmera gifves
också (ofta eller i allmänhet) uttryckligt åt prästerna i deras
prästbref, som vid ordinationen såsom en del af ceremonien
öfverlämnas till dem.1
Det är af vikt för detta ämne att observera, att år 1837
Biskop Wingård af Göteborg på anhållan af Biskop Blomfield
erhöll tillåtelse af Konung Karl XIV att efter svensk ritual
konfirmera barnen till medlemmar af engelska kyrkan, som voro
bosatta i Sverige. Och det kungliga brefvet gaf biskopen
uttrycklig tillåtelse att vid akten använda »handpåläggning, som
i England anses väsentlig». För detta faktum hafva vi att
tacka en artikel af Rev. G. C. Richards i Church Quarterly
Review, vol. 70, s. 270 f., för juli 1910, hvarest brefvet är
fullständigt återgifvet, som det också är i H. M. Masons
öfversättning af Anjous Svenska Kyrkoreformationens Historia,
s. 641 ff.
I hvarje ytterligare diskussion om denna sak ville vi fästa
uppmärksamhet på .ett ställe i Kyrkoordningen af 1571 (fol. 77
b — Kyrko ordningar fore 1686, I, s. 150, 1872), som
synbarligen har blifvit allmänt förbisedt. Där förkastar Ärkebiskop
Laurentius Petri bruket af olja vid konfirmation som vidskepligt,
men säger att »när Visiterning skeer, måga the haffua predican
och almenneliga böner j Kyrkiorna, synnerliga för the vnga
barn, at Gud them styrckia wille vthi the stycker som
utloffua-des j Döpelsen, och sedan göra thet som tilförene sagdt är».
1 Jfr Biskopen af Marquettes The Church of Siveden and the Anglican
Communion, s. 80 f., Milwaukee & London (Mowbray), 1910.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
