Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - Om världsliga präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM VÄRLDSLIGA PRÄSTER
II
sändande (Act. 26: 16—18), i hwilkas helgade siälar wisheten ingått
och giort dem til Guds wänner och propheter, ordets lärare (Sap.
7: 27).
§ 38. At denna werldenes präster öfwergifwa Guds ord, är ock
bewisligit däraf, at de edeligen förbundit sig wid sina blinda fäders
præjudicier, t. ex.
b) at tro1 den falska lärosatsen, som säger, at utwärtes ordet
är oåtskildt förenat med det inra2 och med Guds anda, eller at den
H. Ande aldrig är skild från Skrifftenes bokstaf. Det är, om än
lögnenes fader, som liuger, då han utwärtes säger sant (Joh. 8: 44),
droge fram Skrifftenes språk ur sin tienares oheliga grund,
säi-jandes, at Christus Jesus är Guds son (Matth. 8: 29) och at Paulus
lärt sanningen (Act. 19: 13, cap. 16, 17), så får ingen sanningenes
wän twifla, at ju Guds ord predikades och evangelizerades af honom,
hälst om han (satan) finge en lärd mun och en swart kappa at
derunder skyla sit giriga och högmodiga draka-sinne (2 Cor. 11: 13—15).
Neij, käre läsare, de som med3 så wita mässekläder bepryda den
skrifftlärda werlden och hennes swarta faders barn, de äro sielfwe
beklädde med et swart mörker om förstånd och hiärta (Es. 59: 10,
Eph. 4: 18).
§ 39. c) Änteligen, såsom werldslige präster intet äga Guds anda
(Joh. 14:17) och således intet kunna wara Guds mun (Jer. 15:19, ebr.),
så wil Gud intet ord genom dem utsända, såsom han det gör igenom
sina heliga wärktyg til siälars uplysning (Es. 55: 11; 2 Cor. 4: 6, 7).
De werldslige präster hafwa också med ordinations eden bundit sig
wid den tiden, orten,4 methoden, qualitet och quantitet af
predikningar, som kyrko-lagen föreskrifwer utom Guds bud.5 Derföre, om
de än hade Guds anda, så finge de intet ledigt följa hans helga och
fria bläst (Joh. 3: 8), utan måste låta honom inskränkas, mästras
och dämpas af menniskio-förnufft och egen wilja (1 Thess. 5:19). Och
om än Guds ande wille tiga en söndag och somliga predikostunder
bude til at giöra prästen til en dumbe, hwars tunga skulle låda wid
gomen (nemligen när folket är så ohörsamt, at Anden eij får bestraffa
dem (Ezech. 3: 26), så måste prästen dock6 blifwa Guds anda ohörig,
kasta hans liufwa band af sig och wara kyrko-lagen hörsam, som
biuder, at på förelagd dag och rum predika en timas tid m. m., om
han wil wara präst och ej låta skie mässefall. Men som man wet
1 T. 269; V. de tro. 2 T. 269 tillägger ordet. 3 Saknas i T. 269.
4 Saknas i T. 269. T. 269 ord. ß T. 269; V. ock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
