Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - Om världsliga präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TO
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Käx man än finge en riktig bönebok, som til innehållet wore helt
ren och gåfwe henne dock i en werldslig prästs hand at bruka henne,
såsom han nu betienar sig af handboken, så finge han wäl en ny
födeplog i händer men icke just något nytt lif i hiärtat, utan så länge han
är andeligen döder, så kan han eij annat än öfwergifwa bönen, ehuru
många och långa böner han för sin winning skul upläste (i Tim. 6: 5,
Marc 12: 38—40). Ty ehuru en mennisklig makt commenderade en
dödan at strida emot fienden och wisade honom, hwarest swärd och
skiutgewär woro at finna, så kunde likwäl den döde intet taga
gewäret til sig, än mindre (effter den1 commenderandes ordres och wilja)
hugga och skiuta på fienden. Sammalunda ehuru werldsliga
öfwer-heten hade en god böne-bok eller manuale, som wisade, huru man hos
Gud kan få böne-andan til at dermed strida såsom Elias och Elisa, så
kunde likwäl de andeligen döde werldenes präster intet taga Guds
ord til sig effter höga öfwerhetens wilja, än mindre med des swärd
hugga et hugg eller med bönen skiuta et skott, som satan skulle
bäf-wa för, utan när de werldslige prästerne effter föreskrefwen lag
exercera med bokstafwen och läpparna, så äro de satans egne soldater
(Es. 29: 13).
§ 47. Än trogne präster då, mån intet de kunna rätt bruka
handboken? Swar: Rätt trogne präster känner iag inga, som icke i
något mål annullerat sin prästa-ed och äro på wägen at alt bättre (med
Simson, Judic. 16: 9, 12, 28) slita sönder den falska kyrkans tog.
Desse weta wäl sielfwe, at fastän man wid en böns läsande stundom
fått goda böijelser, så får man dock intet alt jämt binda sig wid
handbokens böne2-formular, så framt man will sielf blifwa böne-andans
tempel och intet försynda sig med styggelig offer och främmande eld
(Lev. 10: 1,2; Es. 66: 2, 3seqq.; Sir.35: 10—15). De trogne och
fortgående äro wäl ense med det, som anfördes § 45, lit. a. b. c. d. e.
Dessutan hafwa de wäl erfarit det samma, som Doct. Luther
bekänner om sig, nemligen at när han läste Fader war, så upgick stundom
wid etdera böne-stycket (t. ex. »Helgat ware tit namn ») en så rik
källa i hans anda, at han stadnade t wärt af med läsandet och lemnade
den H. Anda sielf fritt rum. Han lät strömmarna flyta, hörandes
stilla uppå, hwad Herren då3 med honom talade. Lutherus råder ock
alla andra at giöra sammalunda, nemligen ledigt följa den H. Anda,
fastän de måste låta somliga bönerna stå så länge. Han warnar
högeligen, at man intet med gamla wanan i continuerande munnens
1 T. 269; V. de.
2 T. 269.
3 Ej i T. 269.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
