Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - Om världsliga präster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN, OM VÄRLDSLIGA PRÄSTER
II
Guds ord och bönen. »Hwad godt kunna de då lära, när de Herrans
ord förkasta?» (Jer. 8: g). Och det är intet wärdt, om de werldslige
prästerne säija: »Wi wetom, hwad rätt är och hafwom Herrans lag för
oss.» Ty der swaras straxt: »Är det dock icke utan lögn, hwad de
skrifftlärde gifwa oss före?» Ibid. v. 8. Emedan de intet kunna
bed-ia, så förmå de intet godt hos Gud uträtta, och honom förutan sker
intet godt. Men de rättfärdigas alfwarliga böner i trone förmå
mycket och undfå af Guds anda rikeliga både säd och rägn för torfftiga
siälar (Jac. 5: 16, 18; Act. 4: 24—29, 31). Sådan som anden och
källan är, hwarutur talet flyter, sådan blifwer ock des effect och egna
wärkan. Utgår prästens ord ur hans egna anda, naturs krafft och
hufwudkonst samt mörksens medwärkande ondsko eller hemliga
onda inflytelser, så åstadkommer han skrymteri, minneswärk och
synder hos dem, som hans ord eij urskilja och förkasta (Jer. 23: 15, Es.
32: 3, 6, 7). Sådant är de werldsliga prästernas ord och predikande
(§ § 12, 36 til 39). Derföre, emedan Gud intet sändt dem (§ § 36, 37)
och intet befalt dem, så äro de eij heller desso folkena nyttige (Jer.
23: 21—32).
Korteligen, effter de öfwergifwa Guds ord, lif samt Andans
bön, hållandes ingen förenings gemenskap med wälsignelsens
källa Jesu Christo, så förmå de ock ingen wälsignelse skaffa sina
åhörare eller bära dem någon god frukt eller sådan nytta, som hörer til
ewinnerligit lif (Joh. 15: 4—6; Matth. 12: 33—35). Hwadbokwett
och minneswärk, som prästerne i naturs krafft samlat vid scholar och
academier för penningar, deraf blifwer åhörarenas odödeliga
siäla-hunger intet stillad, och sådan frukt gäller intet i Gudsrike (Es. 55:1,
2; i Cor. 4: 20).
§ 53. Eho nu detta fått erfara och röna i lifaktig kändslo, den
lärer hwarken sielf wilja smaka deras frukter, eij heller påtruga
and-drom deras waror, utan fast häldre tacka Gud, som här ock där friar
någon siäl från deras händer (Ezech. 13: 23), ja, med alfwar bedia
honom, at han än bättre wille »frälsa sin får utu de onda herdars mun
och sielf taga sig an sin hiord och skiöta fåren, som de betorfwat»
(Ezech. 34: 10—16, 23—31).
Derföre, så månge som wi nu1 ärelefwande får och effter Christi
röst lemnat de legda herdarna, wi måge wäl i Herdans skiöte wara
oförskräkte, om än leijon och biörn, ja Goliath, reste sig up emot oss,
ty David lefwer, iag menar, brödren och herden Jesus lefwer (1 Sam.
1 Saknas i T. 269.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
