Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VI. Om himmelrikets nycklar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TO
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
vicarius och icke allenast fyra gånger om året. Neij, jag tror synders
förlåtelse jämwäl utan kyrkjorna och skriftestohlen (i Joh. i: 6, 7).
§ 7. Efter den femte frågan beswarar Hr Biskopen trenne
inkast, dem han kallar praejudicia eller fåfänga inbillningar.
Der-wid påminnes i sanningene:
1:0.1 Såsom af Joh. 20: 22,23 är uppenbarat, at de2 trogna
allena, som i rikt mått undfådt den Heliga Anda, äga nyckelen och
makt och kraft af Gud till at lösa syndenes fiättrar och öppna den
botfärdiga himmelrikets dör, eftersom han tror och begiärer
lösgiö-relse, så är och märkeligit, at Christus och apostlarna, ja, äfwen Natan
och flera Gudswärktyg aldrig brukat denne fullmakten så löst öfwer
hufwud, utan allenast på een och een i sänder, såsom på David (2
Sam. 12: 13), synderskan uti phariséns huus (Luc. 7: 37, 48) och then
borttagna i Capernaum (Marc. 2: 5, 7).
2:0. Derföre om en, som har Christi anda, skall utan förgripelse
emot Guds Maij:t kunna förlåta synder utan betingande efter
Natans, Christi och Pauli exempel (2 Sam. 12: 13, Matth. 9: 2; 2 Cor.
2: 6, 10), så är nödwändigt, at han af Andanom, der han regeras af,
får wittnesbörd, at then förestående syndaren hafwer trona och hatar
synderna. Men emedan den wanliga skriftehandelen är blind, eij olik
marknaden på torget, derest alla, som säga sig wara lutheraner, få
kiöpa och sälja, så är eij undra uppå, at Guds anda icke tillstädjer
någon trogen Guds ords tienare stiga fram i skriftestohlen at förlåta
synder. Om någon wälmenande prästman, som i sin fåwitskos tid
antagit kappa och kraga och ännu (under Guds stora tålamod icke
hafwandes Guds bud at trygga sig wid i den wanliga bikthandelen),
står dermed i skriftestohlen, så skall du höra, at han sorgfälligt
upprepar, at allena den botfärdiga får af Gudi förlåtelse. Men at
äfwen desse få i gemen förkunna, det de trogna och botfärdiga undfå
af Gud tillgift, det kan icke egäntel. kallas att förlåta synder eller at
bruka löse-nyckelen. Ty här till fordras aplication, [på] een viss siähl3,
at efter hon4 i Guds liuse befinnes trogen och botfärdig, tröst och
förlåtelse wärdig (fast än hon4 i anfäktningens mörka stunder icke
kan actu reflexo blifwa warse, att hennes begiär directe går till Gud
i trone), så må den starkare medlemmen genom Andans lifaktiga
handräckning komma henne till hielp i trones kraftiga förbön och
evangelii lef wän de tillämpning, så at det heter: Du äst den samma,
som har nåd hos Gud. Du äst salig, fastän du ännu icke ser eller
smakar tröstel[ig] hugnadt etc. Och i fall detta så tillsäges i Andans
1 P. i:a. ’ P. den. Jfr not 2, sid. 124. 3 Jfr s. 21, § 9. 4 P. han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
