- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tolfte årgången, 1911 /
44

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VII. Om världsliga prästers jäfvighet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J><?

MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN

4:0. Ei må menedare wittna. Nu är oförnekeligit, at werldslige
prester äro menedare, i thy de bryta sin presta-ed i mong måhl, ja,
i alla de stycken, som äro lofliga och goda; däri rygga de sin låfwen
och skilja sig thermed från Gud och hans evangelio samt all hielp
til lif (kropp) och siäl (1 Joh. 3: 15—17; Sir. 23: 7—17).
Fördenskull äro de, effter lagen, icke af den frägd, som til et laggiltugt
wittne fordras. Mycket mindre hafwa de sådana egenskaper,
som evangeliska wittnen anstår. Desse sednare låta Guds ja wara
ja och äro icke lättfärdige at swärja på menniskiors ostadiga
ja-nej och skrymte-wis (Jac. 5: 12; 2 Cor. 1: 18, 19).

5:0. Bannlyste, oskrifftade, ährelöse må icke wittna.
Werldsmen-niskior, jemwel de som bära kappa och kraga, anses i Christi rike af
Gud, af englom och af helgon för ährelösa (Psalm. 15: 4, Prov. 29: 27,
Luc. 9: 26), bannlysta (Eph. 2:12; cap. 5:5,8; Act. 8:21) och
oskrifftade (Prov. 28:13) eller owärdige at begå Herrans nattward (1 Cor.
5: 11). Därföre måga sådane icke anses för dugeliga Guds wittnen.

6:0. Då i lagen står: Ingen må wittna i sin egen sak, förklaras
egen sak såwida, at det kallas egen sak, däraf man förhoppas någon
fördehl eller befarar någon skada och af saknad. Därföre må ei heller
den, som är interesserad . . ., wittna.

Är nu werldslig domare-klokhet så försichtig at besinna, huru
wiljan hos förderfwada menniskior böjer förståndet, förblindar
ögonen och giör af tungan et falskt wittne; fastmer må sådant
behiertas i andelig måhl och enhwar taga sig til wahra för sin
egen-wilja och egen falskprophetiska anda (Ezech. 13: 3, Mal. 2: 16,
Deut. 16: 19). Ja, icke det allena, utan man bör ock wachta sig
för andra, hwilkas wilje befinnes wara siuk af egenkärlek, högmod,
jordiska interessen och nöjen, ehuru stora wittnesbörd de kunde
hafwa från academien och consistorio om sund philosophie och
orthodoxie i förnufftet, ty är hiertat siukt af bemälta dödeliga
förgifft, så måste hehla kroppens systeme däraf besmittas. Nu
är wisst, at werldslige prester regeras af egennyttighet, predika
för jordisk belöning, sökandes deras egna interesse, och måste
fördenskull späda in wid tilfällen sina (mitigerande glossas)
effter-gifwande förtydningar, fastän de för kyrkolagen skull anföra
Skrifftens alfwarliga språk om försakelse, gamla Adams död etc.
Se härom 2 Cor. 2: 17, Gal. 6: 13, Mich. 3: 5, 7, 11; Rom. 8: 7.

7:0. Hit gräntsar thet, som följer pag. 630 loco citato: ->De,
som hehl nära skylde eller besvågrade äro, måga hwarken wittna
mot eller med, NB för fahra skull för mened, ty at NB den naturliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1911/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free