Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VIII. Om evangelisk tolerans i religionsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN", OM EVANGELISK TOLERANS I RELIGIONSMÅL 6l
den älskeliga staden (Exod. 19: 4, Deut. 32: 11-13; Jos. 15; 1 Chron.
11: 5, Ebr. 10: 36). Af denna werldenes höglärda präster är jag
längesedan horder, anklagader och nu framstälder för werldslig
domstol. Under alt detta tror jag dock, at Herren, som har min anda
och alla mina wägar i sin hand, wäl kan af denna stenen giöra sig et
tempel och af min aska smälta sig et rent glas. Derföre wil jag
fortfara (i år såsom förledit1 år 1738) at tala så emot sanningenes
motståndare, såsom det minom närwarande Herra Jesu anstår och såsom
jag (och de) i framtiden och ewigheten det önska skulle.
§ 5. Om ock någor Eliab blefwe wred på mig och utropade min
frimodiga lydna för Gud såsom et öfwerdåd, så swarar jag med
David: »Hwad hafwer jag då illa giordt? Är det mig icke befalt?» 1
Sam. 17: 28, 29. Nemligen i Apoc. 18: 4: »I, mit folk», säger Christus,
»gån ut ifrån henne (nemligen den stora staden Babylon, v. 2, cap.
17: 18), at I icke warden deltagande i hennes synder» etc. Och åter
Sir. 4: 33: »Försvara sanningena intil döden, så skal Herren strida
för tig!» Detta är wäl en swår beställning, emedan hwar och en sect
gärna stryker sig om munnen (såsom skiökan, Prov. 30: 20) och säger:
»Jag hafwer intet illa giordt». I hwilket sinne hon ock bepryder sit
wäsende och utsmyckar — döljer (ebreisk.) och förgyller—sina
saker emot Herran, de dock icke goda äro (2 Reg. 17: 9). Likwäl
är det en nåd, när Gud bewärdar någon sin undersåte med den
beställningen at säija domen öfwer sine moder-kyrkio, hon må kallas
luthersk eller reformert (Hos. 2: 1-15). Det är ock en dyr nåd för
samma (så kallada) församling, at hon i tiden får weta, huru illa hennes
sak står inför hans dom, som har ögon såsom eldslågar och ransakar
hiertan och niurar (Apoc. 2: 18—23).
§ 6. Nu wet man, at Jesu omdömme är opartiskt och sannfärdigt,
jämwäl at han icke håller oss oskyldiga, derföre at wi icke wistoms i
Rom utan i Wittenberg. Synden är den samma, som misshagar
Christo. Och så mycket wi hafwe del i Babels syndiga sinne, så
mycket ärom ock wi styggelige för Herrans rena ögon. Intet nekar jag, at
de ogudaktige i Rom och Paris höra til den stora Babylon, utan jag
påstår effter en sann dom (Matth. 23: 23, 35), at de, som här i Swerge
hysa et påfwiskt sinne och regeras af en anti-christisk och
babylonisk2 anda, de3 äro inför Gud borgare i samma stora Babel. Til
exempel:
§ 7. a) De, som rest i Frankrike, weta wäl, at inge andre antagas
där för lärare (at tala effter det mäst brukeliga wiset), siäla-sörjare,
1 T. 269 och N. 1637 siäst\e.à\l. 2 N. 1637 pdfwisk. 3 Blott i V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
