- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tolfte årgången, 1911 /
52

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VIII. Om evangelisk tolerans i religionsmål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J><?

MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN

biskoppar, theologiæ doctorer, pastorer etc. än allena de, som i
græ-kernas, chaldeernas och de romares scholar och academier wid
philosophers och rabbiners fötter blifwit uplärde i en bokstaflig och
tal-mudisk erudition såsom judarnas skrifftlärde och derjemte effter
hedningarnas wis upöfwade i rhetorica, logica etc. Andre, som effter
Christi och apostlarnas sinne (i Cor. i—3 capp.; Matth.11:25) gått
förbi sådant och likfullt på försakelsens och Christi effterföljelses
enfaldiga wäg ernått den H. Andas inneboende i sådant mått, at de
blifwit skickelige til at lära andra (Luc. 21: 14, 15; Marc. 13: 11; 2 Tim.
2: 2), de hafwa intet sluppit fram til offenteligit lärande. Annars
estimeras och tålas der åtskillige wackre böcker. Man finner der
jämväl Guds lärda och i en inwärtes christendom wäl öfvvada siälar,
som med tal, exempel och skriffter komma androm til hielp och
handledning. Cfr. Es. 65: 8; i Reg. 19: 18).

§ 8. b) Men hwad de werldsligen1 skrifftlärda widkommer, som
i Frankrike begära biskopsembeten eller wilja blifwa offenteliga
lärare, så måste de ock förbinda sig til consiliers decreta, föreskrefna
religions-stadgar och meningar, hwilka deras dels oförsiktige, dels
egennyttige och blinde förfäder upsatt hafwa. Hwarigenom skier,
at de wid yppadt tilfälle antingen måste annullera deras prästa-ed
eller ock förfölja Guds barn, bestridandes hans wärk och sanning.

c) De, som närmare omgåtts med dessa lärarna, befinna, at
e-gennyttigheten och annor egen- och werlds-kärlek lefwer och
regerar i dem. Derföre hafwa de ingen försyn för at bruka sin
kyrkio-myndighet, skrifft-lärdom och mer sådant til at sättia och befästa
sig i respect och anseende hos åhörarena, jämwäl til at förwärfwa sig
penningar, nöije och timmeliga commoditeter i denna werlden.

d) På predikstolen kunna de wäl hålla konstiga haranguer om en
sann christendom, men äro dock hwarken sielfwe angelägne at
giöra hwad de säija, eij heller rätt mone derom, at deras åhörare
må-ga komma til Christum sielfwan, få lif i honom och således blifwa
lärdare än alle werldslige lärare (Joh. 3: 28—30; 5: 39, 40; Ps. 119: 99).
Xeij, snarare winlägga de sig om at hålla folket under sin contribution
in crepusculo ignorantiae, i okunnighet om den christel[iga]
friheten och hwad skilnad är emellan torfftiga kyrkio-seder eller
ceremonier och Guds rikes inra skatter och högstwårdande rikssaker.
De äro tilfrids med sina åhörare, om desse hålla sig trägit wid
kyr-kian och sina lärares utwärtes åhörande, och när de för dem bikta och
gå til altars några gånger om året samt med hederliga skänker och

1 T. 269 och N. 1637 werlds/tga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1911/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free