Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VIII. Om evangelisk tolerans i religionsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN", OM EVANGELISK TOLERANS I RELIGIONSMÅL
6l
Men det wele wi intet giöra, om wi än derpå dö måste i Herrans
namn — etiamsi nobis propterea moriendum sit in nomine Domini.
(Ibid. pag. 350). Alla fromma hiärtan måste besinna de willfarelser
och tyrannier, som äro i påfwens rike och se til, at de först
bortkasta willfarelserna–-, sedan må de ock betänka, hwad
missgärning det är NB wara behielpelig til orättmätig grymhet med
fromma menniskiors förgiörande. Korteligen, det är icke
evangeliskt, eij heller christeligt at fäckta med förföljelser emot kättare».
(Lutherus Tom. 7 Jen., fol. 144).
§ 37. Men som den falska kyrkian altid wil hafwa et
tämme-ligit skien, som hade hon rätt emot den sanna kyrkian, hwilken
lider förföljelsen, så brukar hon Skrifftenes språk til fikonablad,
hwilke dock nu, sedan det begynt dagas, icke räcka til at betäcka
hennes blygd. Tertullus kan mycket språka, men det har dock
ingen art (Act. 24: 1; 1 Cor. 4: 20). Theologi orthodoxi ecclesiae
Lutheranae winlägga sig at uphöija lutherska förstars rätt och
wälde, plikt och embete wid deras läros och kyrkio-tiensters
förswarande. Men sedan alla ceremonierne och processerne blifwit
hållna, stadnar dock saken i detta axiomate: Den som intet låter
säija sig af lutherska präster och intet kan mot sin öfwertygelse
bejaka, at symboliske böckerne rätt fattat Skrifftenes mening,
den måste anses såsom obstinat, halsstarrig och en kättare (Joh.
18: 30). Och sedan en sådan blifwit dömder, publicera de lärde i
offenteligit tryck: Denne man blef icke dömd och straffad
fördenskul, at han for wilse til förståndet, ty wi wete wäl, at
förståndet icke kan eller bör twingas med kongelig lag och straff
til at se annars, än saken wisar sig i förståndets öga, utan deraf
blef han straffwärd, effter hans wilje war obstinat, med mera
sådant. Jämför Doct. Korthold, De calumniis gentilium adversus
christianos.
Sådana slags lärare, som gärna ropa på den werldsliga armens
bistånd, emedan de intet känna Guds ords krafft, de förebära,
at luthersk öfwerhet har rätt och makt til at förjaga kättare,
derföre at hon är christelig eller en Christen öfwerhet. Denna
saken wore wärd at afhandla omständeligare,1 men nu låter jag
mig nöija med följande swar, som kan tiena till en grund-wal
framdeles, om Gud gier nåd, lifstid och lägenhet dertil.
§ 38. Nemligen en och samma höga öfwerhetsperson kan i
olika relationer eller afsikter anses a) såsom en menniskia, b) så-
1 T. 269; V. och N. 1637 omständeligOT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
