Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - VIII. Om evangelisk tolerans i religionsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSÉN", OM EVANGELISK TOLERANS I RELIGIONSMÅL
6l
teligen til prästerna, och det i Mardechai upriktiga sinne — se
fragment, til Estherae cap. 4, Mardechai bön — hälst som jag
wet, at de äro första ursprunget till religions-twång och de
starkaste motståndare mot en god politisk tolerance af fromt folk,
som icke kan (will) tro, hwad påfwen (de) tror.
§ 45.1 Mardechai giorde Hamani ingen skada dermed, at han
icke wille lemna honom knäfall och guda-heder. Sammaledes
borde Swea Rikes präster intet blifwa mig fiendtelige, derföre at
jag sagt dem sanning (Gal. 4: 16, Prov. 24: 23—26). Jag hwarken
wil eller kan giöra dem någon skada. Gud beware mig så wist
i sin wilja! Men jag har ännu något angelägit at i Christi
när-warelse föreställa dem, mädan jag är på jorden.
De weta sielfwe, at konung Gustaf I ingen réel skada giorde
deras fäder, när han A:o 1527 på riksdagen i Westeråhs något
litet degraderade dem. Icke heller giorde högbemälte konung
dem något förnär, då han Anno 1529 på riksdagen i Stregnäs
före-hölt dem, »at de icke kunde predika och hafwa akt på Guds ord,
om de skulle wara bekymrade med werldsliga2 regementet och
herradömet; jämwäl huru Gud sielf förbudit, at biskopar och präster icke
skulle wara såsom herrar utan som tienare, såsom Christus,
apostlarne och deras effterföljare woro i mång hundrade år, der man
platt intet wiste af biskopars herradöme, och huru fordom i
christenheten många stadgar giordes derpå, at biskopar icke skulle hafwa
något werldsligit bekymmer.» Detta med mera kan läsas i Herr
Stiernmans Samling af riksdagars beslut, pag. 108; jämwäl Erie
Jöranssons (Tegels) Historia Gustavi I, pag. 243, samt Herr Secret.
Wildes Historia Pragmatica Sveciae, cap. 3, sect. 3, § 32—34.
Doctor Luther utlät sig (Tom 5 Altenb., fol. 371, 372) i det
samma sinnet, nemligen: »Jag rädes,» sade han, »för påfwens exempel,
hwilken aldraförst rifwit til sig sådana werldsliga saker så länge,
kitil des han är blefwen rent af en werldslig herre. Altså fruktar
jag ock här äfwen–-•, at wi genom en god mening förförde
wärde, til des wi åter igen på sistone falle af ifrån evangelio
in i idel werldsliga handteringar.»
Jag har det wist och fast, at den, som har någon gnista af
Christi sanna evangelio, han låter sig intet af regerings affairer och
jordiska omsorger af hindra ifrå des skötsel och betiening under
bön och lidande (Act. 6: 2, 4; 2 Tim. 2: 4; Luc. 22: 26; 1 Petr. 4: 15).
Däremot är uppenbart, at de biskopar och präster, som hafwa
1 Paragraibeteckningen uteglömd i V. 5 Ej i T. 269.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
