- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tolfte årgången, 1911 /
94

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - E. Linderholm. Sven Rosén. Skrifter (forts. fr. föreg. årg.) - X. Om äktenskapet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J><?

MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN

oskiälig diur följa sina kötsliga begärelser (i Thess. 4: 4. 5),
menandes, att äktenskaps täcket skal skyla deras otukt, som dock
inför Gud är en styggelse och horeri, fastän det af menniskior eij
kan straffas.

Wid sådant fall mitigerade jag utlåtelsen i detta sinnet, at de
hwilka Gud förakta och allena för okyskhet skul taga sig hustrur,
såsom de oförnufftiga diur, de giöra illa nog och äro under
dief-wulens makt (Tob. 6: 16, 17). Dock giöra de wärre, som bedrifwa
otukt med flera, förorenandes landet.

Gud, se här til och skaffa nådelig bot emot sådan farsot, den
här af mångom anses fögo farlig. Kötslig råd förslå intet. Men
om folket weste at bedja om den H. Anda, så skulle de få känna,
hwad han förmår och huru hans helga kraffter bära kyskhet och
återhåll med flera andeliga frukter (Gal. 5: 23). »Gustato spiritu,
desipit omnis caro.»

Mer finner jag eij nödigt at anföra i detta målet, hälst som
Eders Excellence och Höglofl. Kongl. Håfrätten nogsamt lärer se,
at en sådan abrupt relation, som witnet säges hafwa giordt, icke
kan gravera mig, witnets ord jämwäl skrida från min dialect i
swenskan och jag ändteligen kan i underdån-ödmiukhet berätta,
det witnet ångrat sig hafwa (på kallelse til prästegården) framburit
en så oriktig eller kort och illa fattad berättelse til en persons
wan-ryktande, som honom aldrig något emot brutit. Wid hwilka
omständigheter jag icke wil uppehålla mig, sedan jag en gång för alla
lemnat Gudi direction at genom ondt rykte och godt rykte (2 Cor.
6: 8) föra mig til Jesu ewiga omgänge, som i sin förnedrings tid fick
smaka och utdricka den kalken, som falska witnen inskänka.

Utan jag supplicerar i ödmiukhet, det täktes Eders Excellence
och Höglofl. Kongl. Håfrätten tilstädia, at de öfwer oss här hållna
protocoll af den 12, 16 och 21 Maji med följande måtte genom
we-derbörande på wanligit wis extraderas. Emot hwilken höga gunst,
såsom ock i erkänsla af det önskeliga tålamodet, som är wisadt
wid mina enfalliga utlåtelsers afhörande, jag (jämte önskan, at
Gud wärdes i nåder belöna hwar och en i tid och ewighet) förblifwer

S. T.

Underdån-ödmiukaste tienare
Sven Rosén.

Ing[ifwit] i den Högl. Kongl. Swea Håfrätt[en]

i Stockholm den 6 Jun. 1740. (Forts.)

E. Linderholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1911/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free