Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturöfversikter, granskningar och anmälningar - Hj. Holmquist. Den första lutherska bekännelsebildningens förhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
LITTER ATURÖFVERSI KTER
Nürnberg 1522, då nuntien Chierigati fordrade VVormsediktets
genomförande. Planitz spelade afgörandet öfver i en kommission,
där han själf hade det afgörande ordet, och så blef resultatet
gravamina mot Rom i stället för mot Luther. Faktiskt bereddes
så reformationen frihet under ännu 2 år; det var just under
dessa år den fattade fast fot öfverallt i de tyska landen. Därmed
mognade ock planen på en riksrättslig reglering af den
brännande religionsfrågan i en Luther långt tillmötesgående form.
Riket var på väg att genom sitt officiella regeringsorgan göra
sig lutherskt. Höjdpunkten i denna utveckling betecknar tredje
riksdagen i Nürnberg 1524. Här sköts fram frågan om en tysk
nationalförsamling, hvilken redan samma år skulle möta i Speier,
och som skulle reglera trosfrågan; alla ständer skulle dit
medföra ett utdrag af den nya läran att där granskas. Så var
riksdagen eller nationalförsamlingen utbildad till ett verkligt
tros-tribunal, som skulle samlas och afgöra om nationens tro utan
att fråga påfven; nuntien betecknade det också som ett
djäf-vulskoncilium.
Nationalförsamlingen kom aldrig till stånd. Riksregementet
förlorade sitt inflytande genom konflikten med riddarna och
framförallt med städerna. Bankhuset Fugger grep åter
olycksaligt in i Tysklands historia. Städerna med Augsburg i
spetsen vände sig till kejsar Karl i Spanien och tillkallade honom
mot riksregeringen. Så grep den andra centralmakten,
kejsardömet, in. Karl V hade den fulla medeltida teokratiska
uppfattningen af sin kejserliga uppgift »att vara kristenhetens,
påfve-dömets och kyrkans skyddsherre» ; hans politik var att återställa
det heliga romerska riket i medeltida mening. För en sådan
uppfattning tedde det sig som en nödvändighet att krossa både
ständerregemente och lutherdom. Karl V var ock genom sin
karaktärs sällsynta kraftkoncentration och sega ihärdighet vida
öfverlägsen den tyska ständerregeringen. Den afgörande
hjälpen fick han i bondeupproret, där riksregementet uppenbart
visade sin oförmåga att garantera landet lugn och rätt.
Lutherdomen blef ej längre det tyska folkets sak; gravamina vände
sig nu mera mot lutherdomen än mot Rom. Den religiösa
frågan togs om hand af de enskilda landsfurstarna i stället för
af riksregementet. Somliga grepo tillbaka på den
förreformatoriska ståndpunkten, där allt skulle hjälpas med enstaka yttre
reformer: andra sökte bevara lutherdomen; alla drefvos af intres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
