- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettonde årgången, 1912 /
30

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Herman Neander. Den ortodoxa kyrkan i Grekland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30

HERMAN’ NEANDER

doxe har aldrig en tanke på att göra henne till 6;xooöaioc,
därtill är han alltför trogen mot sina bekännelseskrifter, men ändå
är hon något så oändligt högt för honom, att hon omöjligt kan
jämföras med något annat skapadt väsen, vare sig i himmelen
eller på jorden, och att hymner aldrig kunna finna ord, starka
nog för att lofva henne. Hon intager en absolut särställning i
tillvaron, men Gud är hon icke, hon är Gudamoder. På de
bilder, som framställa henne, har hon bredvid sig Jesusbarnet,
hvilket hon med ömhetsmättad blick sluter i sin famn. Det är
alltså Modern till Gud, hyllningen gäller, och när hon äras, äras
äfven det lilla barnet hos henne. I himmelen äro de hvarandra
lika nära som de äro på bilderna. »Det finnes ingen skiljemur
mellan Modern och Sonen», säger Damaskenus. Så känner
den ortodoxe på intet sätt någon tvekan att ägna henne sin
innerliga dyrkan, och genom denna, huru brinnande den än må
vara, sker intet brott mot Treenighetsdogmen, ty allt hvad som
lägges inför Gudsmoderns fötter går direkt till Gud och länder
honom själf till ära. Hon inkränktar sålunda visst icke på den
tillbedjan, som höfves Treenigheten och denna allena. — Det
är för den ortodoxe helt ofattligt, huru man kan vara kristen,
om man icke på ett särskildt sätt ärar Gudsmodern. »De ha
Sonen, men de ha icke Modern», utbrast en enkel pilgrim, då
han fick höra, att vi protestanter ej bedja till henne. Han fann
detta vara en motsägelse så stor, att den måste omöjliggöra ett
verkligt lifsunigänge med Frälsaren. Det var lönlöst att söka
bringa honom på andra tankar. Han hade sitt system klart.
Blott den var i besittning af evangelii frälsningssanningar, som
med sin själs öfvertygelse kunde uppsända böner till den eviga
Jungfrun Maria.

I och genom Gudsmodersmomentet sprider sig ett sällsamt
drag af vekhet och känslofullhet öfver den ortodoxa
kristendomen. Modershjärtat ömmar städse på ett alldeles särskildt
sätt om sina barn. »Hon är som en mor för oss alla och
hjälper oss i all nöd, och det är hon, som skall ställa det till rätta
för oss, om något kommit i olag», yttrade en munk. Allt, som
rör henne, är för den ortodoxe så underbart, hela hennes lif
från början till slut är något oförklarligt.

»Ett under är din födelse,

ett under ock det sätt,

på hvilket du blef fostrad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1912/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free