- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettonde årgången, 1912 /
52

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Herman Neander. Den ortodoxa kyrkan i Grekland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

HERMAN’ NEANDER

plats, och där svajade Greklands fana. En militärorkester
spelade oafbrutet nationalhymnen och andra fosterländska
sånger för att låta folket förstå, att det var frihetsdagen, man gått
att fira. Omgifven af kyrkostandaren bars den undergörande
bilden af tvenne präster. Öfverallt sökte de sjuka tränga sig
in i tåget, på det bilden om möjligt skulle passera rakt öfver
dem, och de så skulle komma i kontakt med dess helande
kraft. Snart hade processionen nått sitt mål, torgplatsen nere
vid hamnen. Där möttes ens blickar af alla de festklädda
fartygen, och främst drogs uppmärksamheten till krigsskeppet,
som nu åter lät sina kanoner dåna. Biskopen besteg
talarstolen. I korta drag skildrade han de viktigaste skedena i
befrielsekrigets historia. Han framhöll, huru Hellas söner villigt
offrat lifvet i farans stund, och manade det nu lefvande
släktet att, när så behöfves, likna sina fäder i mannamod och
dödsförakt. Prästerna hade gjort en stor insats i nationens öden,
och därför borde alla älska den ortodoxa kyrkan. Skönare
dygder finnas ej för en människa än kärlek till Gud och
fosterbygden. »Glömmen ej», utbrast han, »hvilken ära, som
strålar omkring frihetsmartyrens panna. Det är värdt att offra
sitt lif för fäderneslandet. Och ingen är Gud mera behaglig
än den sanne patrioten.» — Det var eldande ord, som kommo
från biskopen. Hans sjukdom tvingade honom att yttra sig
kort, men det lilla, han sade, satte djupa spår i sinnena, och
kraftigare än förut ljöd nationalsången:

>Eè -fvmpiZu» à~Jj T/jv y.6ii
toO oxaxioD, tijv xpo[iepjj.
Xi yviopiO» àrJj T>jv oii,
-oD [iE ßtà; jiöTpäö’.; ~/jv -fyjv.
’AtJj xåv./.aka ß’(«Xusvrj
tmv ’E/j.rjviov, ~’J. !£OU,
xai aiv xpoiTct àvopsiui|isvyj,
y_aips, y_c!ipe, ’EXsu&spia.» —
»Jag känner dig från svärdets klinga,

den fasansfulla,
och från den skepnad,

då du med trotsig ilfart mäter jorden
På grekers helga kroppar har du vuxit upp,
och tapper såsom förr ännu du är.
Var hälsad, hälsad, sköna frihet!» —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1912/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free