Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Herman Neander. Den ortodoxa kyrkan i Grekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ORTODOXA KYRKAN I GREKLAND
I I
Nu var det slut på festen. Talarstolen, som var klädd i grönt,
hade inom några ögonblick förlorat sin skrud. Alla sletos om
att få hvar och en sin lilla kvist. Den skulle sedan tjäna som
ett minne och som en skyddsängel i hemmet. Faror och
sjukdomar skulle genom den drifvas på flykten.
Snart hördes signaler till affärd, och den ena lilla båten
efter den andra förde pilgrimerna och deras saker ut till de
väntande fartygen. Helt säkert voro de flesta nöjda med sin
vistelse på Tinos, ja, man påstod, att äfven de sjuka ej farit
förgäfves dit, utan att verkligen tvenne under hade skett vid
bilden. Det låg något mystiskt och lockande i ett sådant rykte,
och det spred sig så hastigt, det t. o. m. växte, snart hörde
man, det var 3, som blifvit botade. Den stora massan af
hjälpsökande hade dock i hvarje fall till synes förgäfves ropat
vid den heliga Jungfruns bild. Jag erinrar mig särskildt en
åldrig moder med hennes blinde son. Kvinnans blick vittnade
om djupt vemod och stilla resignation. På sonens bröst hängde
en votivskänk, en silfverplatta, som i relief framställde ett par "
ögon. Den var ämnad att fästas vid den undergörande bilden,
för den händelse att läkedom skänkts. Men nu måste den
gömmas till en annan gång, ty i sitt armod kunde hon ej
offra en dylik gåfva för hvarje år. Medan Bebådelsedagen för
andra varit en dag i idel ljus, var den för henne en
missräkning. Dock hade kanske icke glädjen helt flytt ens ur hennes
själ. Det var ju en fröjdefest Gudsmoderns stora dag. Fröjd
och jubel hade strömmat emot henne i alla de hymner, hon
hört, och kanske fanns därför äfven hos henne en liten gnista
däraf, hon hade måhända ej helt förlorat hoppet, denna sköna,
himmelska gåfva, som kan uppehålla människan i nöden. Nästa
år skulle hon kanske få hjälp. Äfven då blir det Gudsmoderns
fest, och Gudsmodern är god och ömmar för lidandet i
världen. Möjligt vore, att hon då finge bära fram den votivskänk,
som nu fördes åter till hemmet.
Konstantinopel i juli 1911.
Herman Neander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
