Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Kyrkans verksamhet och resultatet däraf i Linköpings stift under biskop Filenius’ tjänstetid, 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEM KYRKLIGA VERKSAMHETEN I LINKÖPINGS STIFT I 7 55—1780 6 I
dikan än att åsidosätta förhöret. Ej mindre betonade han
katekesförhör i samband med predikningar öfver katekestexten, men
gjorde liknande erfarenhet i fråga om dessa förhör. Folket
visade sig trögt att inställa sig vid de kyrkliga förhören, och biskopen
hade esomoftast ej annat råd att då gifva än att allvarligen tillämpa
Kungl. Maj:ts stadga om kyrkostraff mot de tredskande. Lika
mån var han, att kommunionsförhör vederbörligen höllos, men
lika svårighet visade det sig flerstädes vara att samla
kommunikanterna till förhör som att samla församlingens medlemmar till
förutnämnda förhör. Därför hade t. ex. en pastor låtit sig nöja
med att förhöra blott sådana, som han visste vara svaga i sin
kristendomskunskap, en annan sökte en ursäkt för sin
underlåtenhet i omöjligheten att föra alla kommunikanterna
tillsammans, då i hans församling ända till fyrahundra läto anmäla sig
till en och samma kommunion, eller — såsom i skärgården
inträffade — att en enda person anmälde alla nattvardsgästerna
från en kanske aflägsen ö eller by. I dylika fall sattes biskopens
och prästernas pastorala vishet på prof, då de ej gärna ville
pruta på lagens kraf men ställdes inför kinkiga problem. De
säkraste tillfällena för församlingarnas präster att få träda i
personlig beröring med socknens samtliga invånare bjödo
husförhören, som ock i Filenius hade en befordrare. Men jämväl
dessa viktiga förhör blefvo på ett och annat ställe eftersatta.
Vid ett besök i Vadstena fann biskopen, att där hade icke på
mycket lång tid några dylika förhör blifvit hållna.
At den ungdom, som snart ämnade framträda för första
gången till Herrens bord, bereddes flerstädes särskild
undervisning, men någon allmänt fastställd ordning var ej införd;
biskopen brukade likväl vid sina visitationer gifva pastorerna det
rådet, att de under fastlagstiden skulle gifva denna ungdom
särskild undervisning. I somliga församlingar var ock den seden
införd, att nämnda ungdom kvarstannade efter
passionspredikningarna för att undervisas och uppläsa och mottaga läxor i
katekesen, i andra skedde detta om söndagsmorgnarna.
Klockaren plägade biträda pastorn med att förhöra läxorna.
Äfvenledes förekom, att en särskild konfirmationsakt anordnades
söndagen närmast före den, då barnen första gången skulle mottaga
sakramentet. De fingo därvid besvara en del frågor ur vår kristna
lära, afgifva en trosbekännelse och mottaga välsignelse. Så
skedde t. ex. i Gistad, Mörlunda m. fl. st. Någon gemensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
