Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Kyrkans verksamhet och resultatet däraf i Linköpings stift under biskop Filenius’ tjänstetid, 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
G. WESTLING
som människan verkligen helgar, består, så kunde han »på lika
sätt därom tala och äfven dem meddela, såsom Kristus själf
och hans förra apostlar gjort». — Det bröd och vin, som
Kristus utdelade i nattvarden, var icke materiellt bröd och vin.
Svanhals själf ville ej betjäna sig af kyrkans nattvardsbord,
hvaraf han icke sedan 12 à 15 år tillbaka begagnat sig, senast
hade det skett hos pastor Tollstadius i Stockholm. Nu var klart
för honom, att det rätta ätandet och drickandet egentligen
»består invärtes hos hvar och en efter honom (Kristus) törstande
själ». Själf drack han dagligen ur den andliga Klippan Kristus.
— Som Svanhals’ visat sig fara vill om beskaffenheten af Guds
beläte, sporde honom biskopen, om han ansåg det vara en del
af Guds väsentliga natur, eller om han menade, att det bestod
i en öfverensstämmelse med Gud ifråga om egenskaper, såsom
sannfärdighet, rättfärdighet, vishet, godhet m. m. Därpå gaf
den tillfrågade ett sväfvande svar. Biskopen frågade då, om
han höll före, att en pånyttfödd blir väsentligen delaktig af Guds
heliga varelse, så att han kan säga: Jag är Kristus, och om han
trodde, att, när människan komme till vinträdet Kristus, hon
kände sig bestå af Kristi substans eller varelse. Biskopen bad
honom besinna, att han vore en syndig människa, och att själfva
Paulus sade: Jag vet, att i mig, det är i mitt kött bor icke det
godt är, och att han utan inskränkning betygade: Allesammans
äro vi syndare. Som svar hänvisade Svanhals till konung
David, som kunde säga: Döm mig Gud efter min rättfärdighet
och fromhet, och fäste biskopens uppmärksamhet på förmaningen:
Våren heliga, ty jag Herren eder Gud är helig, och att, om
man hade tro som ett senapskorn, man kunde säga till detta
berg: etc. Biskopen sökte ytterligare utforska hans tro i fråga
om Gudsbelätet genom att spörja, om Svanhals förmenade, att
åtnjutandet af Herrens nattvard »förgudade» människan, så att
hon blefve en particula essentiae divinae, hvarpå S. genmälte,
att, när en människa kan säga: Jag lefver, dock icke nu jag,
utan Kristus lefver i mig, då har hon verkligen blifvit en
particula essentiae divinae. Biskopen begärde då få veta, om S.
ansåg, att hon blef detta genom en emanation af gudomen;
hvarpå S. gaf till svar, att människan gick »förlorad» i Gud
som vattendroppen i hafvet eller som gnistan i elden, i Gud,
som är kärleken. Då biskopen därefter sporde, om S. ock
trodde, att alla ting emanera ur Guds verkliga varelse, erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
