Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Kyrkans verksamhet och resultatet däraf i Linköpings stift under biskop Filenius’ tjänstetid, 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
sände, som den, som blef utsänd, den som är fader som den, som
blir född. Resultatet af tredje dagens förhör var lika nedslående
som de bägge föregående, men biskopen ville gå till botten
med sin rannsakning, och Svanhals inkallades till förhör också
fjärde dagen. Denne medförde nu en skriftlig trosbekännelse,
hvarur biskopen fann klart ådagalagdt, att S. gjort Sabellii
meningar till sina egna, och att S. tagit djupa intryck af
Theophrastus Paracelsus och den af Dippel och hans anhang hyllade
Hermes Trismegistos, som för dem liksom för medeltidens
mys-tici gällde som en mystisk personlighet, och hvars föregifna
skrifter voro för dem ett slags orakel, änskönt, såsom biskopen
framhöll för S., denne Hermes ej var någon annan än
grekernas diktade gud med detta namn. romarnas Mercurius, som af
alexandrinska lärde förblandades med den egyptiska guden Tot.
— Biskopen varnade S. att studera dylika gudlösa skrifter, som
kunde bevisas vara tillskrifna en hednisk afgud. Sedan
förhöret dragit ut till kl. 5 på efterm. och Filenius såg sig ur stånd
att föra Svanhals på bättre tankar, måste han afstå från vidare
pröfning. Målet fördes sedan till behandling vid högre rätt.
Några symptom, som skulle utvisa, att teosofien och
dip-peliansimen skulle gjort några vidare landvinningar inom
stiftet förspordes icke, och beträffande »Herrnhuteriet» kunde
biskopen 1774 meddela, att det var »genom Guds nåd dämpadt,
sedan några därför skäligen misstänkta personer flyttat till
Västergötland och ej någon präst eller skolebetjänt i hela stiftet
finnes, som consistorio veterligt detta giftet döljer eller
utsprider», och vid ett senare tillfälle betygade han, att de
Swedenborg ska villfarelserna voro obekanta för stiftets befolkning. Den
framlefde sina dagar i sin fäderneärfda tro eller i vulgär
oreflekterad otro utan att anställa några teoretiska spekulationer
öfver trosläran. Detta hindrade naturligtvis icke, att öfvertro och
vantro trädde fram här och där, och att de lättrogna läto
sig förvillas. Ej ringa uppmärksamhet väckte den rörelse, som
en piga, Elisabet Isaksdotter från Solvarf i Tidersrums socken,
väckte bland allmogen. Till biskopens kännedom kom hennes
beteende som först vid en Visitation 1762. Hon led till en
början af en hysterisk sjukdom och förleddes omsider af
illfundig-het att spela rollen af profetissa. Hon ställde sig till en början
både blind och döf och stum, men icke desto mindre hördes
från hennes bädd bakom sparlakanen en röst, som sades vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
