Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Kyrkans verksamhet och resultatet däraf i Linköpings stift under biskop Filenius’ tjänstetid, 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEM KYRKLIGA VERKSAMHETEN I LINKÖPINGS STIFT I 7 67—1780 6 I
till Venerandum Consistorium erkänna sin ungdoms oförstånd
och svaga insikt i vår rena teologiska kunskap och med liflig
ed på ofta inför Gud och hans heliga församling besvurna
symboliska böcker, hvilken konsistorium måtte sedan
skyndsammast göra allmän genom trycket», bekänna sin rättrogenhet.
För öfrigt borde konungens vilja inhämtas, innan A. kunde
framsläppas till predikoämbetet. Sedan A. bekvämat sig att
i en skrift återkalla sina åtalade meningar, tillstyrkte
konsistoriets öfriga ledamöter, att A. måtte förunnas ordination men
biskopen fasthöll, att dessförinnan måste Kungl. Maj:ts utslag
afvaktas. Sedan saken blifvit dragen inför honom och Åstrands
»revocation» blifvit till Kungl. Maj:t insänd, ingick i början af
1779 hans utslag, hvilket dock ingalunda utföll i den riktning,
hvarpå biskopen hoppats med tanke på konungens förut
anförda bref till konsistorium omedelbart efter 1772 års statskupp.
Han resolverade nu, att, som de af Åstrand utgifna och ogillade
disputationerna blifvit af vederbörande fakulteter granskade
och tillåtna att offentligen försvaras, som i dem ej heller hystes
»sådana satser, som emot religionens rätta och sanna grunder
äro stridande utan vid flera lärosäten förfäktade blifvit, så fann
Kungl. Maj:t, att konsistorium ej haft skäl Åstrand den sökta
examen och ordination vägra, utan åligge konsistorium honom
i sin begäran villfara, så framt ej laga hinder därvid i vägen
ligger, hvarvid Kungl. Maj:ts uppmärksamhet icke undfalla
kunnat, huruledes konsistorium, som så länge utan skäl
utestängt Åstrand från ordination, honom därigenom lidande och
kostnad tillskyndat, i det han ej allenast blifvit hindrad att
komma i det ämbete, hvaruti han ämnar söka sin framdeles
uppkomst och befordran, utan ock är redan nödsakad att
genom sin fader hos Kungl. Maj:t därom klagan föra, hvarjämte
konsistorium och isynnerhet Hans Högvördighet doktorn och
biskopen af öfverdrifven nit honom ovarsamt angripit såsom
villfarelser mot den kristna religionen sådana satser, de där
aldrig kunna anses af dylik beskaffenhet utan på hvars och ens
begrepp om orden ankomma, hvarföre Kungl. Maj:t velat detta
förfarande allvarligen förehålla med nådig påminnelse att
hädanefter med mera varsamhet handtera ärenden, de där röra
religionen, och ej i otid visa nitälskan; och finner Kungl Maj.t i
följe häraf så mycket mindre skäl att bifalla consistorii
underdåniga hemställande om Åstrands återkalleseskrifts införande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
