- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettonde årgången, 1912 /
70

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Kyrkans verksamhet och resultatet däraf i Linköpings stift under biskop Filenius’ tjänstetid, 1761—1780

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7o

men som dess sinnen lättast voro förströdda och dess tankar
snarast förskingrade, bekom den vanligen plats i koret inför
hela församlingens ögon, hvarförutom förekom, t. ex. i
Ringarum, att särskilda personer förordnades att vaka öfver dess
uppmärksamhet och skick i kyrkan.

I det dagliga umgänget synes folket förhållit sig laglydigt
och sedesamt, men sederna voro efter vår tids måttstock råa.
Prästerskapet var allmogens fostrare, och särskildt vid
husförhören bereddes det tillfälle att arbeta för sedlighet och kristlig
ordning. Mångenstädes var bruk att morgon och afton låta
klämta i församlingens kyrka för att gifva dess inbyggare en
maning från Guds hus att med bön begynna och afsluta dagens
mödor. Nitiska församlingsherdar försummade ej heller att
påminna sina åhörare därom. Vid en Visitation i Västra Husby
1769 yrkade den tjänstförrättande prosten, att fogdarna på de
stora herrgårdarna i socknen måtte hålla bön med arbetsfolket,
när det slutat dagsarbetet. Huruvida denna maning blef
efterkommen, är obekant.

Att mycken vank och brist dock vidlådde allmogens
sedliga lif, betygade biskopen själf, dä han 1774 besvarade
Justitie-kanslerns fråga, om någon särskild synd var vanlig. Han
beklagade, att »svordom i allmänhet jämte otukt alltför mycket
öfvas», och tillade att »ock andra grofva synder beklagligen
ofta förspörjes, äfvensom barnamord, sedan pliktpallar blifvit
afskaffade». I fråga om folkets förhållande till Guds tredje bud
yttrade biskopen, att »något synnerligt sabbatens vårdslösande
icke förspörjes nu mera än förr, varande tvärtom gamla vanor i
denna delen på flera ställen afskaffade dock — sade han —
con-tinuerar beklagligen seden, att söndagseftermiddagarna i
berg-seltiden vara i arbete, äfvensom att vid infallande marknader kort
fore eller efter någon helgdag körslor af allmogen såväl som
andra förrättas på helgdagarna, ofta under själfva gudstjänsten».
Som Justitiekansleren hade sig bekant, att det utkomna
förbudet mot allmogens husbehofsbränning förledt mången till mened,
anmodade han biskopen att hafva ett vaksamt öga på
menighetens förhällande med hänsyn därtill. I fråga om förseelser
mot sjätte budet visade sig vid visitationer, att biskopen och
prostarna måste ifra mot det oskicket, att fästehjon flyttade
tillsammans, innan vigsel ägt rum. Som ett undantag måste
naturligtvis räknas, att i en församling själfva klockaren, som ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:04:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1912/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free