Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Kyrkans verksamhet och resultatet däraf i Linköpings stift under biskop Filenius’ tjänstetid, 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEM KYRKLIGA VERKSAMHETEN I LINKÖPINGS STIFT I 7 79—1780 6 I
användes för stugans underhåll. De fattiga, som ej logerade i
församlingarnas fattigstugor, voro i regel uppdelade på bestämda
rotar i församlingen till försörjning. Förhållandena i städerna
synas ej mycket ha afvikit från dem, som rådde på landsbygden.
Så t. ex. fingo de fattiga i Söderköping 1762 gå omkring i
staden och uppsamla allmosor, de mest behöfvande voro
hänvisade till vissa bestämda hus. I Norrköping voro 1763 allenast
tio personer inkvarterade i stadens fattighus, medan de öfriga
voro fördelade på särskilda hushåll, hos hvilka de hvarje lördag
fingo infinna sig för att mottaga understöd. I Västervik var
sed att hvarje fredag kringbära en fattigsparbössa. Det, som
samlades däri, och hvad för öfrigt inflöt för de fattiges räkning,
utdelades en gång i veckan åt de personer, som höglofliga
magistraten erkände vara värda understöd. På ett eller annat ställe
i stiftet utsågs en fattigföreståndare att vårda sig om de
hjälp-behöfvandes intressen.
Icke alla fattiga nödlidande personer bekommo sitt
lefve-bröd och sin vård inom församlingen genom dess omedelbara
omsorg. Inom Linköpings stift funnos fyra på kronoförläningar
grundade hospital, nämligen i Linköping, Norrköping, Vadstena
och Söderköping. Jämlikt Kungl. Maj:ts förordning den 11 april
1763 afsågo dessa visserligen närmast att taga hand om
svag-sinta personer och sådana, som voro behäftade med vissa
obotliga sjukdomar, och som ej på annan väg kunde bekomma nödig
vård, men där fingo ock intagas sådana fattiga och orkeslösa
människor, som icke kunde bidraga till sitt underhåll, men hvilka
församlingarna ej skäligen kunde anses pliktiga att försörja och
vårda. Biskop Filenius och landshöfdingen i Linköping med
konsistorium och stadens magistrat vid sin sida besörjde
hospitalens administration och samlades till ordinarie sammanträde
en gång i månaden.
I dessa hospital blefvo — som nämndt — sjuka af endast
vissa kategorier upptagna till vård. För att tillmötesgå behofvet
af allmänna sjukvärdsanstalter lät Kungl. Maj:t på ständernas
tillstyrkan lägga grund till ett lasarett för hela riket i
hufvudstaden och för den skull 1753 påbjuda en årlig kollekt i alla
rikets kyrkor och genom ett särskildt kungl, bref af samma år
uppfordra allmänheten att stödja inrättningen genom frivilliga
insamlingar vid bröllop, barndop o. s. v., och skulle
konsistorierna taga hand om de samlade medlen och tillställa dem Sund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
