Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Nat. Beckman. Ärkestiftets äldsta kalendarium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»7
att den är alldeles omöjlig att förena med hvad vi veta om
Jesu lefnadshistoria. Påskdagen inföll under första århundradet
på d. 27 mars blott åren, 1, 12, 91 och 961 efter vår
tideräkning, och intet af dessa kan ju vara det rätta dödsåret.
Bevisningen utgår heller icke från evangeliernas berättelse om
Jesu lefnad utan från en mycket skolastisk tolkning af de
såsom förebildande ansedda ställena i skapelsehistorien och i Andra
moseboks berättelse om påskalammet. Den kronologiska
motsägelsen torde de flesta ha låtit stå olöst, den tränger sig ju icke heller
på någon, som icke gör sig besvär att särskildt undersöka saken.
Men en brittisk munk Marianus Scottus († i Mainz 1082)
hat-sökt lösa saken så, att han efter en polemik mot Dionysius
exiguus antagit, att denne räknat fel på 22 år, så att Jesu
dödsår skulle varit år 12 (i stället för 34) i vår tideräkning och hans
födelseår 22 år före vår tideräkning. — Naturligtvis har man icke
varit blind för det till symbolisk utläggning frestande
sammanfall mellan långfredagen och bebådelsen, som man efter denna
beräkning trott sig kunna uppvisa.
En alldeles liknande symbolisk betydelse får den andra
tideräkningen. Om långfredagen infaller på den 23 mars, så
kommer uppståndelsens fest på bebådelsens dag. Denna
räkning vore från vår synpunkt rimlig nog, ty påskdagen den 25
april har inträffat åren 31 och 42, af hvilka ju det första kunde
bli facit i någon af de approximativa beräkningar, som med
evangelisternas i detta afseende så knappa material kan försökas.
Korsfästelsedagens förläggande till samma datum som
minnesdagen af Adams skapelse fick naturligtvis en symbolisk
betydelse; äfven veckodagarna stämde, då ju människan
skapades på sjätte dagen i skapelseveckan. Till denna räkning
har Beda anslutit sig, han citerar därvid Teofilus. Beda räknar,
att Jesus föddes d. 25 dec. år 1 före vår tidräkning, eller väl
snarare just vid dennas begynnelse, då han torde räknat natten
till den 25 dec. som nollpunkt. Bedas åsikt i denna punkt har
icke haft många anhängare, och jag har icke lyckats uppvisa,
på hvilken väg den kommit till Norden, men jag kan visa, att
den där funnits i modifierad form. Rimbegla2 berättar, att
1 Ären återfinnas lätt i Grotefends Taschenbuch, om man tillägger två
påskcyklar (= 1064 år).
* Larsson 1812, s. 5; Rimbegla Kli., s. 86.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
