Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - G. Westling. Linköpings stifts prästerskap, dess konsistorium och biskop 1761—1780
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
linköpings stifts prästerskap, i 7 6l — i 7 8o i i i
ideala, och bristerna framträdde understundom i ett mindre godt
förhållande mellan prästfamiljen och det på platsen stationerade
ämbetsbiträdet. Ett dylikt missförhållande kom t. ex. i dagen
vid en Visitation i Gamleby 1770, då anmärkningar blefvo
framställda mot adjunkten i församlingen. Han sades visserligen
oförvitligt ha förrättat sina ämbetssysslor, men man ansåg sig
ej böra förtiga, att »någon oordentlighet i lefvernet förelupit».
Församlingens målsman, en baron Palbitski, förklarade dock,
att man var villig förlåta honom, emedan han i
»kyrkoherdehuset intet blifver så hållen, som för en prästman kan vara
anständigt, i det han intet alltid får mat i rättan tid, måste ofta
själf hugga ved åt sig och ofta gå till fots i sockenbud, hvilket
intet skickar sig till ämbetets värdighet, hvarför det intet vore
underligt, om han af desperation någon gång föll på en sottise,
och att han hos sina vänner utomhus sökte, hvad han hemma
saknade». Kyrkoherden förunnade honom icke mer än tjugu
plåtars årlig lön, hvarmed han icke kunde vara belåten »till att
blifva så klädd som en hederlig prästman bör vara». För att
afhjälpa detta elände föreslog visitator, att en deputation måtte
utses för att »hos fru pastorskan göra en framställning om
nödvändigheten att rätta och förbättra allt sådant». Adjunkten å
sin sida lofvade bot och bättring, och församlingen visade
öfverseende och medgaf hans kvarstannande, till en del bevekt
därtill af grannlagenhet mot kyrkoherden, hvars skröplighet »genom
alteration kunde ökas eller själfva döden tillskyndas, om en
annan adjunkt kom i huset än den han önskade».
Förhållandet mellan församlingarna och deras själasörjare
var i allmänhet förtroendefullt och vänskapligt. Prästerna voro
ju verksamma äfven för allmogens intressen, hade hand om
vissa församlingens kassor, sörjde för sjukhjälp i tider för
farsoter m. m. och var en ofta anlitad mellanhand mellan öfverhet
och allmänhet. Från predikstolen kungjorde de myndigheternas
förordningar, och, när fråga uppstod om att göra menigheterna
bekanta med någon nyttig inrättning, plägade prästerskapet
förmedla bekantskapen därmed. När t. ex. en kapten Carl
Winblad till 1765 års riksdag inlämnat förslag och ritningar till
»sten- och träbyggnaders uppsättande på landet med större
bekvämlighet och mindre kostnad än hittills» samt lofvat kungöra
dem i kopparstick och tryckt beskrifning och ständerna funnit
dem värda att bekantgöras, så lät Kungl. Maj:t på deras be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
